Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Andreas

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?

Det var den första organisation jag stötte på när jag blev intresserad av socialism (1996-97). I Folkmakt finns det intressanta idéer och människor med intressanta idéer. När jag gick med hösten 2001 hade jag illusionen om att Folkmakt var en levande organisation.

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

Har inte gått ur.

3. Vad ville du med organisationen?

Jag tyckte att Folkmakt skulle axla FAM.s mantel fullt ut och fullständigt bryta med ”frihetligheten”. Det jag först och främst tyckte fattades i plattformen var de teorier om arbetarklassens medvetande utveckling och revolutionärernas förhållande till klassen som FAM tar upp i sin plattform.

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

Ideologisk utveckling och nya politiska kontakter.

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på/behandling av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t)?

Jag tror att det finns flera orsaker till att det gick som det gick. Ibland känns det som om folk mest ser oss som ”öl och fotboll och anarkistiska/leninistiska bootboys”. Att a-gettot hatar oss är nödvändigtvis inget ont och i den mån det utgör ett problem så är det snarare ett symptom på vår svaghet.
Det verkliga problemet, tror jag, ligger i vår historia. Folkmakt började som en organisation som först och främst sysslade med kritik mot dåtidens syndikalistiska och anarkistiska rörelse. Kritiken gällde som bekant saker som (klass)politik, livstilism och inåtvändhet. Runt folkmakts fana samlades individer med olika syn på frågor så som organisationens syfte och facklig kamp, men med ett gemensamt, de var revolutionära socialister (till skillnad från medelklasslivstilister och grönavågenflum).
Var efter tiden gick så ändrades frihetligheten, SAC förbättrades och SUF drog i gång på allvar. Som jag förstått det ledde detta till att många inom Folkmakt inte ansåg att organisationen fyllde något syfte och ansåg sig kunna arbeta inom SAC (även om naturligtvis mycket av kritiken av SAC fanns kvar). De som var kvar var ideologiskt splittrade och har sedan dess varit oförmögna att föra en enhetlig politik
Dessutom tillkommer på allt detta en självvald isolering från den övriga vänstern – på gott och ont.

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

Organisation är nödvändigt. Men om organisationen blir en börda är det bättre att köra spontant istället. Grunden till allt politiskt arbete är ju trots allt vad man gör i sin vardag. Dock bör ”avantgardet” sammansluta sig kollektivt för att bli effektivare.
Organisationen blir en börda om man måste använda möten och rådslag till att diskutera grundläggande frågor samt att övertala sig själva att man måste göra NÅGONTING över huvud taget. Speciellt om inget händer i alla fall!

7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

Att ”avantgardet” organiserar sig för diskussion, teoretiserande, utbyte av erfarenheter samt propagera utåt för våra idéer.

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

Ett Revolutionärt Kommunistiskt Förbund med förebilder som FAM och tidiga Förbundet Kommunist. Dock med utvecklad och uppdaterad analys, gärna lite autonomt marxistiska influenser.

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

Tycker att jag har svarat på det i ovanstående frågor.

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

Man

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

Universitetsstudier samt arbetslös.

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

Örebro.

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, “apolitisk” osv) ?

Folkmakt.

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

Allt av Paul Mattick, ”KAF, facket och den självständiga organiseringen”, ”FAM:s
alternativ – finns det?” samt F. Samuelssons artikel om motsättningar i offentlig sektor i Riff-Raff #1 (andra upplagan).

Nisse K

Kön: man
Huvudsaklig bostadsort: Uppsala
Favoritartikel: För en ny arbetarrörelse, Fredrik Samuelsson

Jag gick med i nätverket runt Folkmakt i samband med Class Wars internationella konferens 1991. Jag hamnade då på en adresslista som lite skämtsamt kallades ”Den hårda kärnan”. Class Wars konferens var oerhört peppande. Jag åkte dit med en kompis helt på eget bevåg, men träffade ett gäng svenskar på vägen dit. Några av dessa hade just grundat Folkmakt som en grupp inom SAC som jobbade för ett klasskampsperspektiv och en revolutionär dagordning. Likheterna mellan Class War och Folkmakt var stora. Man betonade den vardagliga klasskampen, istället för vurmandet för gerillor i länder på andra sidan jordklotet och annat romantiskt. Man var populistiska och humoristiska. Stämningen var framåtriktad, rolig och seriös. Under denna tid kom den berömda ”Nackskottströjan”, som jag sålde 7 exemplar av på min arbetsplats med 6 anställda! En liten skrift som hette Debattbulletinen/Folkmaktsbulletinen kom ut de första åren med tankeväckande artiklar och de interna utskicken innehöll diverse artikelliknande inlägg. Under de första åren gjorde Folkmakt väldigt mycket för min politiska utveckling, framför allt vad gäller min syn på det svenska klassamhället.
Under samma tid som Folkmakt föddes var jag inblandad i ett tidningsprojekt i Uppsala som hette ”Slå Tillbaka!”. Jag var också med och bildade SUF Uppsala i början av 1993. Dessa projekt tog all min tid och jag gled ifrån Folkmakt. När jag efter några år både mött min livspartner och blivit pappa kände jag mig för gammal för SUF. Tillsammans med en annan i gänget bakom Slå Tillbaka och SUF skrev jag ett brev till Folkmakt och frågade en hel del om deras nuvarande politik. Vi gillade svaren vi fick och började medverka i den nystartade tidningen.
Redan vid denna tid hade dock de problem börjat som jag anser ligger bakom Folkmakts nuvarande tillstånd. En formell organisation hade bildats, men utan någon ordentlig formalia som stadgar och program. Tidningen slukade all energi och Folkmakt började ta avstånd från SAC, syndikalismen och anarkismen. Efter en tid visade det sig att flera blivit väldigt inspirerade av det gamla Förbundet Arbetarmakt (FAM). Det började pratas mycket om rådssocialism och kommunism och Marx. Även jag plöjde en rad nummer av Rådsmakt (FAMs teoretiska organ) vilket väckte många tankar.
Nå, varför står vi nu inför en nedläggning? Jag vill dela upp mitt svar i tre delar som är hårt sammanflätade: praktik, organisation och ideologi. Jag vill dock börja med att nämna några av de saker Folkmakt hade som målsättning att komma bort ifrån, men som vi ansåg hemsökte anarkiströrelsen vid denna tid:
Aktivismen – aktioner i massor som oftare verkade vara mer till för att tillfredställa de inblandade än att åstadkomma någonting.
Livsstilismen (jag undrar om vi inte hittade på det ordet) – att ha politiken som livsstil, men framförallt att lägga tonvikten vid hur man ska leva, vad man ska ha på sig, äta och så vidare, i stället för politisk förändring.
Det inåtvända – att politiken byggde på kompisgäng som gjorde allt för ”rörelsen” och egentligen inte ens försökte nå ut till vanligt folk.
Självgodheten – känslan av att vara bättre än ”de andra” och självtillräckliga.
Medelklassdominansen – att rörelsen precis som samhället i övrigt dominerades av dem med medelklassbakgrund och deras värderingar på bekostnad av dem ur arbetarklassen.
Vi ville dessutom låta ”politiken utgå från vardagslivet och inte ifrån högtravande teorier” enligt vår egen ”svarta ruta”.
Vi föll dock snabbt i några av dessa fällor och lyckades inte ta oss ur dem. Andra lyckades vi kanske undvika, men hamnade då i nya problem.

Praktik

Vi i Folkmakt tog avstånd från aktivismen (se ovan) och den föll vi sannerligen aldrig in i igen. Istället ersatte vi aktionerna med: ingenting. Eller snarare: en tidning. Att skriva, trycka, sälja, sprida och kritisera tidningen blev vår stora uppgift och mycket annat hände inte. Vi hade sällan några aktiviteter att erbjuda nya medlemmar. Undantag fanns förstås, men ofta nöjde vi oss med att skylla bristen på aktivitet på att vi inte ville ha aktivitet för aktivitetens skull (precis som vi bortförklarade vårt låga medlemsantal med att vi inte såg något egenvärde i att ha många medlemmar).
Tidningen fick hård kritik i början, men var åtminstone energirik och provokativ. Efter hand bytte den produktionsort till Stockholm, Göteborg och Uppsala i tur och ordning, alltid med stark lokal prägel. Kritiken ebbade ut, men inte på grund av samstämmighet, utan på grund av lojhet och trötthet. Utan en verklig organisation bakom var inte tidningen så mycket, även om den naturligtvis är vår stolthet och en stor del av vårt arv till eftervärden.

Organisation

När det fanns tid att göra något åt saken såg jag inte vår organisationsform som något problem. Nu i efterhand, eller snarare sedan några år tillbaka, ser jag det som någonting helt avgörande. Folkmakt föll mycket snabbt tillbaka in i det inåtvända. Även om vår tidning var mer utåtriktad än andras så var vi som grupp enormt interna. Vi var ett kompisgäng med en egen jargong, interna skämt, en uteslutande attityd (främst gentemot andra vänsterister) och ganska starka informella hierarkier. Enligt mig beror detta i hög grad på att vi ansåg oss vara en organisation, men saknade stadgar, gemensamma ståndpunkter och vettiga beslutsformer.
En vängrupp eller ett kompisgäng är en helt OK grund för vissa aktiviteter, t ex ett tidningsprojekt eller aktioner mot en chinchillafarm. Men vill man ha en riktig organisation så ska man styra upp den lite grand. Vi slets mellan att vara ett kontaktnät/diskussionsklubb och en egen rörelse med en unik ideologi. Lokalgrupper fanns, men man var medlem i riksorganisationen. Beslut togs på rådslag två gånger om året, men reglerna för vem som hade rösträtt var minst sagt vaga (rösträtten var dock ett mindre problem).
Kompisgänget och de luddiga beslutsformerna bäddade för informella hierarkier. Högst status hade de som var med och grundade Folkmakt och deras ord vägde tyngst. I övrigt har det skiftat något vilka som varit de tunga namnen. Vår ideologi var i många lägen ett hopkok på de åsikter som för tillfället gällde i dessa delar av gruppen. Detta för mig vidare till nästa punkt, vår ideologi, eller brist därpå.
(Här vill jag dock påpeka att jag för det mesta trivts i Folkmaktsgänget och att dessa problem inte berott på illvilja, men detta gör inte problemen mindre.)

Ideologi

Vår brist på beslutsformer och vår kompisorganisation har bäddat för stora problem med vår ideologi. Folkmakt började som en grupp inom SAC och Stockholms Anarkiströrelse, bröt senare delvis med denna och blev rådssocialistisk för att efterhand glida in i en marxistisk/vänsterkommunistisk åskådning. Allt detta utan några riktiga beslut. Mina etiketter är alltså bara tolkningar av hur jag tycker att organisationens ideologi förändrats. Olika medlemmar har dragit åt olika håll och jag tillhör dem (eller är jag den enda?) som tveklöst kallat mig frihetlig socialist hela tiden.
När de ståndpunkter som framförts i olika artiklar och debattinlägg blivit ett problem för mig har jag påtalat detta och ibland föreslagit att vi ska slå fast våra åsikter i olika frågor. Både för min skull och för att andra ska veta var vi står. I samtliga fall har mina förslag avslagits, samtidigt som alla har försäkrat mig om att det är OK att tycka som jag gör i Folkmakt. Dessa diskussioner har stärkt min vänskap med många, men jag tycker nog att kompisskapet fått stå över politiken för många gånger.
Precis i Folkmakts begynnelse utarbetades vår politiska plattform, som var mycket intressant när den kom. Sedan dess har våra officiella beslut angående vår ideologi varit obefintliga. Jag kan bara minnas beslutet att kalla oss ”socialister” i stället för ”frihetliga, revolutionära socialister” i vårt utåtriktade material. Jag minns dessutom tydligt att detta beslut enligt rådslaget inte innebar någon förändring av vår ideologiska ståndpunkt.
Vi har lidit av en uttalad ovilja att definiera oss. Vi har ofta haft mer attityd än åsikter. Ofta har vi sagt att innehållet i ideologin är viktigare än etiketter som anarkism, socialism eller kommunism. Detta hade känts bättre om man hade kunnat säga vad innehållet var.

”Take a little bad with the good, it ain’t just black and white”
/Iggy Pop

När jag sitter och skriver om Folkmakt vaknar många tankar till liv. Det har varit viktiga år för mig och känner att jag har mycket att säga. Vi har fallit i många fällor. Vi har varit inåtvända. Vi har ibland varit extremt självgoda. Och även om vi alltid haft klassperspektivet som det centrala så är nog även Folkmakt i sina sista dagar en medelklassdominerad rörelse.
Men vi har också uträttat en hel del. Vi har fört upp klasskampen på dagordningen i den frihetliga vänstern. Vi har deltagit till att tränga tillbaka livsstilismen. Vi har utvecklat våra egna ideologiska tankar även om det inte lett till så mycket synbara resultat. Vi, eller våra medlemmar, har skickligt argumenterat mot massor av dumheter i massor av sammanhang. Vi har haft en jävligt snygg katt som logga i över 10 år. Och allt det är inte så illa.
Folkmakts stora styrka har varit klassperspektivet och antikapitalismen och vår fokus på den självständiga arbetarkampen som alltid genomsyrat det vi gjort. Vår stora bedrift har varit att vi lyckats sprida detta till andra. Inte genom att strunta i vänstern och gå direkt ut till proletariatet, en idé som vi åtminstone tidigare omhuldade i Folkmakt. Utan genom att påverka vänstern, speciellt den frihetliga falang vi lite halvofficiellt tog avstånd ifrån.

Nu för tiden

Sedan jag gick med i Folkmakt har jag aldrig gått ur. Jag har funderat på det många gånger när jag varit motståndare till det jag upplevt som organisationens allmänna utveckling. Men jag har alltid bestämt mig för att vara kvar. Jag har hela tiden varit med i olika LS av SAC och nu när Folkmakt ser ut att somna in börjar min aktivitet där öka igen. Även ideologiskt känner jag mig mer hemma i SAC nu än för ca 5 år sedan, vilket jag tror beror på förändringar hos både SAC och mig.

Har vi en lillebror?

Folkmakt firade 10 års-jubileum år 2001. 1 mars år 2003 deltog jag i Syndikalistiska Ungdomsförbundets 10 års-jubileum här i Uppsala. Vid en middag med ca 90 gäster fick jag träffa både gamla vänner och de som utgör SUF idag. Och jag måste säga att som organisation har SUF varit väldigt mycket mer framgångsrik än Folkmakt. SUF består av lokalgrupper med stort självstyre där man är medlem. Dessa lokalgrupper träffas då och då på landsmöten där viktiga beslut tas. Redan då SUF:s första principförklaring antogs minns jag hur förslagen först diskuterades lokalt, sedan stöttes och blöttes på landsmöten. Kompromisser gjordes, beslut togs. Vissa var i minoritet men kunde acceptera detta. Andra lämnade organisationen. Vi arbetade hårt med stadgar, beslutsformer och intern demokrati. Mycket skitsnack fick man utstå, men resultatet är en levande rörelse som finns över hela landet och som ofta blivit ett etablerat inslag i det politiska landskapet. Det är mer än man kan säga om Folkmakt.
Men med tanke på det jubel som Folkmakts hjärtefrågor mötte på SUF:s fest undrar jag om vi ändå inte gjort vårt jobb ganska väl. Motståndet mot både livsstilism och kapitalism var mycket tydligt. Och att syndikalism är socialism rådde det inget tvivel om 1 mars i år. Jag var inte så litet nostalgisk den kvällen och det är nästan så jag undrar om inte Folkmakt fick en lillebror i SUF. En lillebror som växt om oss och som kommer att överleva oss. Fast med tanke på hur mycket bättre SUF lyckats med könsbalansen så är det väl snarare fråga om en lillasyster.

Agnes R

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?
 
Jag och tre eller fyra till bildade Folkmakt Angered våren -99 och blev officiellt inröstade på höstens rådslag samma år. För min del var jag inte devoted to Folkmakt utan hade arbetat ett tag i AFA och ville övergå till att föra en politik som var för socialism och inte bara antipolitik. Det var alltså inte självklart att det skulle bli FM men jag resonerade som så att det var bättre att gå in i en grupp som existerade istället för att skapa en ny.

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 
Jag tröttnade på den totala inaktiviteten. Det fanns inget vettigt att göra i gruppen. Måste tyvärr säga att Folkmakt är den enda politiska grupp där jag känt mig förbigången pga mitt kön. Jag utgår iallafall från att det var därför annars tyckte nämligen alla att jag var dum i huvudet. Exempel: Jag fick inga svar på något jag någonsin skrev på mailinglistan medan fotbollsresultat debatterades ivrigt. Jag försökte dra gång intresse för redaktionsmöten online men det glömde alla bort. Jag skickade in notiser till tidningen som försvann. Visst, sånt händer men om man är en grupp med så skev könsfördelning som Folkmakt så ska man vara försiktigare. Överhuvudtaget fanns en sjuk respekt för tre snubbar i Sthlm som så vitt jag vet inte gjorde ett skit för tidningens väl och ve utan bara gnällde. Det grövsta tycker jag var när vi tog ett beslut på ett rådslag att ändra ordet medelklass till mellanskikt i plattformen och tre stycken som inte var med på rådslaget får riva upp hela beslutet på mailinglistan efteråt. Folkmakt Lund var med på rådslaget och dom såg vi aldrig mer efter det och jag förstår dom. 

3. Vad ville du med organisationen?

 
Jag hade velat göra roliga utåtriktade grejer. Vi ville ju gärna organisera folk i Angered där vi bodde men det var svårt. Hur man än gör är man svenne och missionerar, lets face it. Ingen blir direkt jävligt upphetsad av en tidning eller ett föredrag. Det hade nog varit bättre om vi dragit igång nåt mot typ Bostadsbolaget som vi hyrde lägenheter av och kollat av vilka som ville hänga på initiativet.

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 
Jag ser det tyvärr som improduktiva år, jag hoppas jag lärt mig att inte vara med i en politisk organisation som inte ger mig någonting. Men jag har ändå träffat många roliga och intressanta människor i Folkmakt som peppade mig att läsa och skriva mera och det var den första organisationen jag varit med i som förde intressanta politiska diskussioner.
 
5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på/behandling av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t)?
 
Jag tror att FM:s inflytande i tidigt 90-tal var jävligt sunt men att FM sedan tappade riktningen. Det var sjukt deppigt att gå med -99 och gå på rådslag och höra stofiler drömma sig tillbaka till ”the good old days” och hur kul dom hade haft det och hur bra tidningen var då och hur mycket folk det var med. Det var som att många bara levde på gammal skåpmat. Sedan förstod jag aldrig när det bestämdes att vi skulle vara rådskommunister, en dag vaknade vi bara och var det. Flummigt.
 
Övrig vänsters respons på oss blev tydligast för mig i feministsvängen. Man kan säga att hos anarkafeministerna i Göteborg smällde det inte så jävla högt att vara kommunist och Folkmaktare. Way to queer for them. Jag tycker det är konstigt att man sågs som ett kollektiv för jag kände verkligen inte igen mig i bilden av en biradrickande fotbollshuligan. Det fanns en jävla massa fördomar om vad en folkmaktare var som alla verkade vara baserade på enskilda medlemmars krogeskapader. Ja, och matvanor då. (falukorvsmakt osv..)
 
Jag tror det hade varit bra om det fanns en större flexibilitet i åsikterna om vad Folkmakt skulle syssla med och att det hade varit en bredare inriktning på aktiviteter och socialt arbete, inte bara sälja en tidning. Jag upplever att det finns tusen saker att arbeta med i det här landet där det behövs en stark revolutionär vänster. I Bostadsområden, på arbetsplatseroch i skolorna. Att bara sälja en tidning är dålig agitation. Typ, vem fan är Folkmakt då? Plus att det är svårt för alla som inte vill och kan uttrycka sig i text.

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 
Jag tror på politisk organisering för att man som kommunist ska hitta likasinnade och börja kämpa och ha någon jävla anledning att inte knarka ihjäl sig. Problemet som jag ser det är att vi som var med i Folkmakt kommer ur en aktiviströrelse där det är svårt att engagera sig när man fyllt 25 eller på andra sätt har en livstil som inte går ut på bara politiskt arbete. På det sätter är vi lite isbrytare för om jag som är 26 ser mig omkring så är dom i min ålder inte särskilt många. Det som är guld är ju om äldre stannar kvar och det ändå kommer in nytt friskt blod. Jag vill arbeta i ickeseparatistiska organisationer där det finns jämnåriga och en jämn balans av teori och aktivitet.
 
 
7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?
 
Jag tror vi behöver olika organsationer såklart, även om jag inte brinner för att ge ut böcker t.ex så är det förstås viktigt att nån gör det. Men jag tycker det viktiga är att vi som revolutionärer når utanför våra egna gränser och inte bara sprider tankar till övrig vänster. För det krävs sociala center och direkt aktion där vem som helst kan ta del av ett politiskt budskap utan att det ska vara förpliktigande. Jag tycker att vänstern måste vara flexibel och villig att ändra sig eftersom kapitalet ändrar sig hela tiden och jag tycker att revolutionärer ska utöka gränserna för vilken typ av motstånd som är okej och därigenom vrida den politiska scenen åt vänster.

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 
Jag tror framförallt vi behöver nätverk mellan dom grupper som har liknande intressen. När jag blev politiskt aktiv typ 1994 så kunde man fortfarande prata om en rörelse där åtminstone dom som var högt upp i rangordningen visste vilka alla var, i princip.  Så är det lyckligtvis inte idag. Därför kan man nog inte prata om en rörelse utan om olika grupper som har mer eller mindre gemensamt. Dom grupper jag tror har störst inverkan är dom som inte splittrar utomparlamentariska aktivister i anarkister och kommunister utan håller sig blandade och där det är stor flexibilitet och möjligheter att ta egna initiativ.

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 
Vrida scenen åt vänster och bryta isoleringen, kämpa mot försämringar för arbetarklassen.

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

 
Kvinna

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

 
Vårdbiträde i hemtjänsten och arbetslös på socialbidrag.

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 
Hammarkullen, Göteborg.

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?

 
Jag har hela tiden varit medlem i SAC men inte varit aktiv eftersom det inte är av ideologiska principer utan mest smidigt när man är timvikarie inom olika yrkessektorer. Sedan var det förstås AFA under något år. Jag har varit med att bygga upp Café Glassfabrikeni Malmö och gick med i Autonomt Motstånd i augusti 2002. Helt enkelt hängt i kravallvänstern i största allmänhet.

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

 
Tidningarna som gjordes i malmö var jävligt roliga och Fredrik S  kicks ass!

Thomas

1.Varför gick du en gång med i Folkmakt, alternativt var med och bildade FM?

 

Från början var det främst tidningen Folkmakt som intresserade mig, jag hade inga planer på att själv bli medlem. Det har alltid burit mig emot att teckna medlemskap i vänsterpartier eller revolutionära sekter. Tidningen kändes hårdkokt samtidigt som den liksom stod med båda fötterna på jorden. Det fanns ett radikalt tryck som jag gillade skarpt, utan att det någonsin blev utfreakat som det allt som oftast blir i blaskor som t.ex Brand. Dessutom var artiklarna inte bara tokradikala drömmerier, utan tvärtom mycket initierade och sakliga kryddade med en stenhård kompromisslös kommunistisk retorik. Tidningen blev senare allt tråkigare och mer PK, vilket verkligen är synd och skam. Förmodligen berodde det på att allt färre ”amatörskribenter” deltog med personliga betraktelser av saker och ting, och att den krympande skara som fortsatte att skriva lade sig till med en alltmer högtravande och intellektuell marxistisk retorik. Det blev stundtals väldigt akademiskt. Kanske är det nödvändigt till en viss grad, men som innehåll i en tidning knappast särskilt underhållande. För att göra en lång historia kort: Tidningen Folkmakt tappade en dag all humor och projektet blev knastertorrt, lite som en utomparlamentarisk motsvarighet till Proletären, vilket sannerligen inte är ett bra betyg.

 

När jag väl tecknat prenumeration på Folkmakt läste jag grundligt och kritiskt igenom plattformen och fann att ideérna på det hela taget stämde överens med mina egna. Då såg jag mig som anarkist missnöjd med just anarkismens hopplösa ideologiska bristfälligheter passade det mig som handen i handsken. Jag återfick hoppet efter att ha simmat omkring i en politisk soppa tillsammans med förvirrade autonoma och lagom korkade anarkister. Dessutom lockade just det rådskommunistiska tankegodset. Dels för att rådsmakten i en något svepande tolkning representerar detsamma som den vettigaste vänsteranarkismen. Dels för att jag alltid (till vardags) varit inspirerad av Dada och situationisternas tankar, och båda dessa konstnärliga/politiska strömningar byggde mycket av sin teori på rådskommunistisk dito.

 

2.Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 

För det första vill jag påpeka att jag aldrig aktivt har gått ur Folkmakt. Snarare borde jag väl blivit utesluten för några år sedan pga bristande betalning. rent ideologiskt har jag inget otalt med organisationen. Men naturligtvis tröttnade jag när det inte längre var någon fart eller geist i projektet. Personligen upplever jag att det mest mynnade ut i en trött diskussionsklubb på nätet för uttråkade och uppgivna revolutionärer som alltjämt sedan dess fortsatt att envisas med att hålla liv i liket. Folkmakt hamnade alltmer i ett försvarsläge och till slut gick all verksamhet (i bästa fall) ut på att formulera organisationens berättigande. Det sista jag ville med medlemskapet var att själv bli en förlegad vänsterist som krampaktigt biter tag i stugknuten när det stormar. Situationisterna strävade efter att formulera den mest radikala kritiken av vardagslivet, jag ansåg att Folkmkat representerade såna tankar. med tiden kom jag att ändra uppfattning. Det som varit så friskt med att sträva bort från livstilismen liknade till slut bara en annan form livstilism; ofta tröttsamt vurmande för någon perverst idealiserad arbetarbild. Den verkligt radikala kommunistiska kampen handlar om att upplösa klasserna, inte att av hädelse glorifiera någon av dem.

 

3. Vad ville du med organisationen?

 

Ju mer jag funderar, desto mer avlägsen tycks frågeställningen bli. Vad ville jag? Radikalisera mitt liv? Få möjlighet att möta revolutionära kamrater efter att ha levt i ett ideologiskt celibat en längre tid?

 

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

Jag har hittat mycket intressant litteratur genom Folkmakt. Det har förekommit samtal med kamrater som jag anser har varit ideologiskt skolande på ett bra sätt, alltså, det har aldrig varit fråga om att banka in dogmer i skallen , utan jag menar att man på ett ganska avspänt sätt haft möjlighet att slipa sina argument på ett högst dialektiskt vis. Folkmakt har i sina bästa stunder varit ett forum för för seriösa politiska samtal som inte blivit störda av diskussioner kring matvanor, kläder, politisk korrekthet osv. Jag skriver alltså, hur underligt det än må låta, om personlig utveckling. För övrigt har jag inte, bortsett från personliga kontakter som utvecklats till vänskap, haft någon direkt nytta av organisationen, nej.

 

5.Om du ser på organisationen fram till idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför det gick som det gick? (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och behandling av oss, utvecklingen i Sverige och resten av världen ö.h.t)

 

Problemet är att allt för stor del av Folkmakts grund bygger på kritik mot den övriga vänstern (framförallt anarkistträsket). Kanske kunde det ha fungerat på ett annat sätt och kanske var det aldrig önskvärt. Det är ofrånkomligt att Folkmakt varit en reaktion. Organisationer som inte förmår skapa en självständig framåtrörelse faller förr eller senare. Det är inget konstigt eller ledsamt med det. Vi finns ju kvar som revolutionära subjekt. Vi bär tillsammans på en massa erfarenheter och kunskap om hur man bör organisera sig i framtiden. Dessutom har Folkmakt utan tvekan påverkat hela den utomparlamentariska vänstern med sitt orubbliga fokus på klasskampen.

 

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 

Jag har inget emot att människor organiserar sig, tvärt om. Tyvärr finns det dock ofta en övertro på den egna organiseringen. Socialister har en tendens att se sig själva som motorn i den revolutionära processen. Bränner de inte ut sig totalt så blir de bara etter värre knäppgökar. Vi måste ju organisera oss för att bli en revolutionär kraft att räkna med. Samtidigt blir jag inte klok på den här frågan. De mest alienerande situationer jag har befunnit mig i har med politiska organisationer att göra, hur fan går det ihop? men visst, de som anser sig ha en god anledning att organisera något har väl bara att kasta in ännu en växel och köra på. Den mest intressanta organiseringen är väl den som uppstår i ett praktiskt förlopp. Personligen är Folkmakt den enda renodlat politiska organisation jag varit medlem i. Jag har många gånger samarbetat med olika anarkistgrupper, vänsterpartier, osv. Jag är kommunist, så någon form av politiskt engagemang kommer jag också fortsättningsvis ägna mig åt.

 

7. Vilket syfte tycker du att en politisk organisation skall ha?

 

En politisk organisation värd namnet ska självklart ägna sig åt antikapitalistisk omstörtande av den rådande ordningen. Om det sedan är genom praktik eller teori, barrikadbyggande eller stillsamma poesiaftnar, är upp till de medverkande själva. För min del är det inte önskvärt eller ens möjligt att formulera något framgångsrecept för organisering. Det som gäller för mig och en handfull till gäller inte för andra. Det är inte frågan om subjektiva tyckanden utan objektiva omständigheter. För övrigt anser jag att aktivismen som den sett ut hittills mest varit en återvändsgränd som mynnat ut i kontrarevolutionär praktik.

 

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

Någon form av autonomt organiserade grupper som verksamma inom så många områden som möjligt. Drömmen om en enda gigantisk organisation som svarar för det revolutionära utförandet är inte bara förlegad, den är väl ändå förjävla tråkig. Makten åt dem som håller flest bollar i luften! Det har varit tal om bildandet av en 5:e international (har redan bildats, reds. anm) i bakvattnet av globaliseringsrörelsen. Inte utan att man med gott samvete vänder på huvudkudden och snarkar vidare.

 

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

Det som den egna gruppen anser vara av betydelse här och nu. Det som känns väsentligt, uppbyggligt och roligt. Avslöja, uppvigla, festa och håll igång! Allt tråkigt är kontrarevolutionärt.

 

10. Är du man eller kvinna? (eller nåt annat för den delen)

 

Man

 

11. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

Jag har under min period i Folkmakt varit bosatt i Göteborg.

 

12. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? (jobb, studier, universitet, arbetslöshet) Eventuella förtroendeuppdrag på arbetsplatsen, ditt motiv till det, erfarenheter du gjort etc?

 

Universitetstudier, konstnärlig verksamhet, habiliteringsassistent på elevboende för handikappade ungdomar.

 

13. Eventuell politisk organisering idag? (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” m.m)

 

Under några perioder var jag desperat uttråkad styrelsemedlem i Göteborgs LS av SAC. Numer extremt passiv och likgiltig medlem. Jag trivs inte alls i Göteborgs LS och är överhuvudtaget inte syndikalist så jag undrar vad jag håller på med. Förmodligen gick jag med för att många kompisar var organiserade i LS och jag hade inget gott förhållande till mitt dåvarande fack; Kommunal. Dessutom gick jag med Syndikalisterna på Första Maj, det är där många anarkister och anti-auktoritära kommunister håller till. Med tanke på alla vansinniga turer i Göteborgs LS kommer jag förmodligen gå tillbaka till kommunal. Det har inget med ideologi att göra. Kommunal är ett skitförbund som alla andra. Men det är ett skitförbund som erbjuder rabatterade cyklar, hemförsäkring och sommarstugor. Göteborgs LS är lika sexigt som Kommunal minus cyklar och grejer, och på köpet får man ena riktiga tomtenissar på halsen.

 

14. Välj om möjligt en eller ett par artiklar från tidningen, bulletinen, hemsidan, info-bladet, riff-raff (upplaga 1 eller 2) de olika pamfletterna, som du tycker har varit bäst!

 

Det är omöjligt att lyfta fram en enskild text framför en annan. Fredrik S:s artiklar och essäer har jag tyckt mycket bra om. Häftet med texter av Paul Mattick gav mig mycket. Jag skulle kunna fortsätta länge men nöjer mig med att Folkmakt har ett mycket läsvärt textarkiv.

 

Thomas

Tobbe

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt, alternativt var med och bildade Folkmakt?

 

Tröttnade på anarkistsvängen, behövde ett alternativ som tydligare fokuserade på klasskampen.

 

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. är det personkonflikter så skriv det, inte nödvändigtvis med vem.

 

Fortfarande passiv medlem.

 

3. Vad ville du med organisationen?

 

Från början: föra ut klasskampspropaganda till massorna, senare kanske åtminstone till övriga vänstern.

 

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

Svår fråga. Kamratskap naturligtvis. Och så har man lärt sig ganska mycket. I övrigt ingen personlig nytta.

 

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför det gick som det gick? (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och behandling av oss, utveckingen i Sverige och i övriga världen ö.h.t)

 

Det gick fel fråmst på grund av en ovilja/oförmåga att förnya organisationen och rekrytera medlemmar. Vi hade kunnat växa till ganska stora, men jag tror att flera medlemmar motsatte sig det. Övrig vänster fick en felaktig bild av oss pga en oförmåga från våran sida att kompromissa. Det är inte enbart negativt naturligtvis – Folkmakt visade att det fanns ett vettigt alternativ, dock sköttes relationerna med andra organisationer något ”klumpigt”. Krydda det med lite personkonflikter så har vi en jävla soppa.

 

6. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

 

Upplysa, engagera och motivera arbetarmassorna till egna handlingar i och (framförallt) utanför de politiska organisationerna.

 

7. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

En massorganisation som försker ta över delar av samhället (en social basorganisation alltså) och på så vis försöker propagera för revolution samtidigt som man löser praktiska problem i arbetarklassens vardag. Jag tror dock inte på en nationell organisation, utan lokal men internationella och nationella nätverk.

 

8. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

Organisera upplysa, hjälpa till i klassens vardag, bli populär i massorna. Även om jag är trött på det för tillfället , så kommer jag säkert i framtiden att organisera mig främst i ”enfrågerörelser”, det ser hoppfullt ut för framtiden med fler och fler ungdomar som engagerar sig. Dock behövs ett nytt Folkmakt då ungdomsrörelserna idag behöver en skarp klassanalys ännu mer än vad de behövde i början av 90-talet.

 

9. Är du man eller kvinna? (eller för den delen något annat)?

 

Fortfarande pojke

 

10. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt (jobb, studier, universitet)? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag på arbetsplatsen, ditt motiv till det, erfarenheter du gjort, etc?

 

arbete (databranschen, reds anm)

 

11. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

Katrineholm och Stockholm

 

12. Eventuell politisk organisering idag ? (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men förtfarande socialist, ”apolitisk” osv)

 

Passiv medlem i SAC, men fortfarande socialist.

 

13. Välj om möjligt, en eller ett par artiklar från tidningen, hemsidan, bulletinen, info-bladet, riffraff (1:a eller 2:a upplagan), pamfletterna, som du tycker har varit bäst?

 

Nästan allt är så jävla bra att det är svårt att välja. Gillar mest uppkäftighetenoch humorn i tidningen (även om den blev torrare och mer desperat de senare åren) Riifraff har även den på ett utomordentligt sätt bidragit till att forma folkmakts ideologiska särprägel. Infobladet var väl inte ”bra” på något annat sätt än som intern kanal, främst innan e-postlistanbörjade användas av de flesta medlemmarna. Jag gillade även en del klistermärken, som fortfarande kan hittas på en del ställen!

 

/Tobbe

H

1.Varför gick du en gång med i Folkmakt?

 

 

Jag gick med aktivt i Folkmakt sommaren 1995 i samband med att jag flyttade till en stad där en FM-grupp redan fanns, efter att, som småstadsbo, ha varit ”sympare” i ett par/tre år. Min ”politiska bana” startad emellertid i Ung Vänster där jag snabbt blev anarkist. Vi var några stycken som startade en UV-grupp som vi styrde och ställde med som vi ville och på så sätt undvek att bli Vänsterpartiets gödkycklingar. Via anarkismen kom jag i kontakt med Brand och senare även med AFA. I Brand förekom under första halvan av 90-talet artiklar av Folkmakt, eller det som skulle bli Folkmakt; personer i Brands redaktionsgrupp – de som skrev de bästa som jag tyckte redan då – blev även drivande i Folkmakt. Classwar och deras ”klasskampsanarkism” var en av de första inspirationskällorna för bildandet av Folkmakt; även jag inspirerades av dem, men bara lite (läste typ deras ”This is Classwar”, som Folkmakt dstribuerade i Sverige). Folkmakts betoning av klass tillsammans med attityden var det som gjorde att jag blev ”sympare” (även om jag som AFA:it var på väg ut i ”förtrycksamverkansträsket”…) I AFA stötte jag även på en person som visade sig vara Folkmaktare.

 

 

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 

 

Hade ej gått ur då (reds. anm)

 

 

3. Vad ville du med organisationen?

 

 

Jag organiserade mig i Folkmakt av ideologiska/principiella skäl, som ett medel för politisk aktivitet. En organisation med nationell spridning kan omfatta folk med en massa olika erfarenheter som med en gemensam politik i botten drar åt samma håll. Man behöver bolla ideér, diskutera, bråka, ta del av andras erfarenheter, etc för att utvecklas som människa; inte minst politiskt. Jag hade dessutom erfarenheter av ”oorganiserat” anti-parlamentarisk politisk verksamhet, liksom lokalbaserad dito och kände att något mer fast behövdes. Jag ville att organisationen som medel skulle vara dynamisk; ett ”program” i botten men up-to-date med klasskampens snirkelvägar, som inte vara rädd att ompröva sig; en fast, men inte verklighetsfrånvänd struktur.

 

 

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

 

Det går inte att överskatta den betydelse Folkmakt har haft för mig! Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att Folkmakt varit ”det” som påverkat mitt 20-tal mest. Folkmakt har helt enkelt varit en helt och hållet integrerad del av mitt liv och hela min person sedan 1995 ( precis som ”politiskt” engagemang bör vara, tycker jag.) Därför är det svårt att plocka ut någon enskild aspekt av mitt engagemang . Nåväl, det var ju i Folkmakt som jag kom i kontakt med rådskommunismen genom kontakterna med Förbundet Arbetarmakt (senare annan ”ultravänster”, operaism, Dutschke m.m), vilket ”intellektuellt”/teoretiskt sporrat mig något oerhört. Dessutom, och inte minst, har jag ju genom Folkmakt träffat en himla massa oerhört trevliga personer; en fördel med litenheten är de sociala kontakter som då underlättas.

 

 

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick? (Organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och ”behandling” av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t?)

 

 

Det här är den springande punkten och den omedelbara anledningen till att jag till det senaste rådslaget hade motionerat om detta utvärderingsprojekt. Först och främst måste poängteras att jag ännu inte har lämnat organisationen. Det har dock varit bud på det länge och som det känns för närvarande kommer detta utvärderingsprojekt att bli min sista insats i/för Folkmakt.

 

 

När jag gick med som MEDLEM sommaren -95 var organisationen verkligen på G och på mitt första rådslag (Gbg) klubbades plattformen (som stått pall alltsedan). Tidningen hade kommit ut i nästan ett år med Malmögruppen som redaktion. Jag gick med i en redan existerande FM-grupp i Gbg vars medlemsantal räknades omkring 10; jag och en kompis gick med samtidigt. Min business associate sedan dess gick med i och med nämnda rådslag; men några ”aboriginals” hade redan lämnat (något som jag därför inte kan belastas för..) Alldeles i denna vevan kom jag i kontakt med Förbundet Arbetarmakt, som kom att påverka mig otroligt mycket.

 

 

Detta ”go” vidmakthölls , åtminstone för mig som träffade en massa nya kamrater och sedermera vänner. Men ganska tidigt började det ändå dala. Jag tror att det som starkast bidrog till detta – i den mån det går att se isolerat/privatiserat på till FM – går att beteckna som ”identitetsproblem”; hur inte vara en ”organisation som alla andra”; hur förhålla sig till klassen, både som individ och som politisk organsation med sin verksamhet (främst propagandan i vid bemärkelse), etc etc? Vi ville inte, som partierna och SAC, ha som huvudmål att värva medlemmar, även om medlemmar är en förutsättning för politisk verksamhet i den form vi valt, vilket ledde till att vår praktik inte främst inriktade sig till kvantitefierbara mål (antal medlemmar, arrade demos, sålda tidningar etc), snarare upplevde jag – även om jag själv starkt bidrog till detta – att vi både utåt och inför oss själva gav intrycket av att INTE vilja ha några nya medlemmar; när sådana ändå dök upp visste vi inte hur vi skulle hantera detta och entusiasmera dem (vi försvarade oss ofta med det i och för sig generellt riktiga , att eftersom vår politik gick ut på arbetarklassens självaktivitet så borde detta även gälla våra medlemmar, nya som gamla)

 

 

På det nationella planet menar jag att samma identitetsproblem förlamade organisationen, då i utökad skala. Men även den ”ideologiska” delen av detta problem, vilket inte minst kan exemplifieras av epitetskäbblet som blossat upp lite titt som tätt och som till slut blev det officiella – något avkukade (FM-jargong!!) ”socialister”. Bara det faktum att man är ”frihetlig” och inte hippie gör inte att man är automatiskt överens om allt, eller ens något. Basen för bildandet av organisationen var ju nån slags ”klasskampsanarkism” (”Classwar på svenska”) med syftet att återintroducera klasstänkandet i anarkist- och SAC-miljön; då detta gjorts, eller inte, eller kanske snarare när det upplevdes som att man stångat huvudet blodigt till ingen – självtillfredställande – nytta, så ville man ”starta eget”. Detta är förståeligt (själv kom jag alltså med efter att detta steg togs)! Men, det var samtidigt här som de allvarligare problemen började, problem som ”identitetsdito” bl.a Vad skulle motivera en egen organisation med en egen linje (eller kanske snarare vice versa)? Den ideoligiska basen nämnde jag tidigare. Den hade, minst sagt, sina motstridiga förgreningar , grovt och subjektivt generaliserande som: närmast leninistisk ”avantgardism” och revolutionsromantik (RAF-, Röda Frontförbundet och till och med errarflört, med tal om att t.o.m låta sy upp uniformer) och ”tredjevärlden”-revolutionism , som främst kan belastas Malmö , anarkoanarkism (valda delar av Uppsala, också med en i och för sig förnekad, ”avantgardism” i Million Man March-text om Washington runt 1996), ”radikal facklegalism” med åtföljande ”workerism” (delar av Sthlm) och slutligen ”ultravänster-falangen” som då får tillskrivas Göteborg, innehållande undertecknad.

 

 

Hur samsas i samma LILLA organisation? Här tror jag hindret för den politiska verksamhet, som ändå går att syssla med inom de olika gebieten VAR FÖR SIG ligger. Naturligtvis försvårades försöken till revolutionär hållning av frånvaron av en verklig KLASSRÖRELSE att relatera till och vara en del av. Istället har de sista – nu ganska många faktiskt – åren ägnats åt internorganisatoriska frågor, inte minst ett ständigt dividerande kring tidningens FORM, något som resulterade i ännu en tudelning i en ”politisk” och en ”teoretisk” tidning (helt kalrt en spegling av ”identitetsproblemen”); ”politiska” diskussioner har mer eller mindre lyst med sin frånvaro, studier har varit upp till individens personliga läggning. Det har dock diskuterats av och an i Infobladet och på den nu snart 5 (!) år gamla e-postlistan: ”Medelklass vs mellanskikt”, nationell befrielse (Irland), chefsrollen (som sådan och i fallet Emmaus/ideella organisationer) m.m som jag inte kommer på just nu.

 

 

Det bästa exemplet jag ändå kommer på är diskussionen kring åkareblockaderna för några år sedan, då vi diskuterade oss fram till en gemenam linje som publicerades i tidningen. Organisationens form har naturligtvis också diskuterats, vilket även det är ett uttryck för schizofrenin. I och med bildandet av organisation/förbund blev FORMEN allt mer viktig än INNEHÅLLET,; det har otalet gånger tillsatts arbetsgrupper o.dyl , som man dessutom har fått, mer eller mindre, krysta fram en verksamhet till, en verksamhet som i allt för många fall inte har gjorts. Detta har varit en källa till mycken frustration. Stella Rossa var något som gjordes, faktiskt, men det var ändå ett gigantiskt fiasko, inte minst idag då det fortfarande ramlar in beställningar som inte tas om hand om.

 

 

När Folkmakt var som bäst, både som organisation och tidning, var under tiden stockholm var redaktion: tidningen – och därmed organisationen – fungerade då som den snyggaste syntesen mitt i all schizofreni och alla identitetsproblem.

Var det gäller den interna diskussionen så tror jag att en bidragande orsak till att den blev lidande var att Infobladet ERSATTES av mailinglistan, hur konstigt det än må låta (då var det ändå undertecknad som föreslog nedläggningen av Infobladet…). Mailinglistor har helt klart många fördelar: de är gratis, jävligt effektiva m.m Vad som dock kan bli lidande (mycket möjligt att jag bara talar i egen sak) är den mer ”eftertänksamma” och ”analytiska” diskussionen, som är så väsentlig för den teoretiska processens utveckling. Kanske nu, med facit hand, skulle vi ha delat upp ”diskussionerna” mer – i den mån de gick att skilja; de teoretiska till Infobladet och praktiska/organisatoriska till mailinglistan. Jag känner så nu iallafall.

 

 

Sammansättningen av organisationen har hela tiden jagat oss- stiff white male –

vars skevhet vad gäller kvinnlig och invandrad närvaro varit oproportioneligt stor.

Personligen har jag hoppats på två ”nytändningar” de senaste två åren : den internationella konferens som två av oss (varav den ene var undertecknad) var på i Tyskland våren ´01 och återupptagandet av en ”teoretisk” tidskrift, Riffraff (även där undertecknad med på ett hörn). Även, kanske, händelserna kring EU-toppmötet i Gbg Juni ´01, och i viss mån ”11 september”. Av detta blev: nada, även om EU-toppmötet ältades en del på mailinglistan.

Kort slutkläm: Folkmakt var som bäst som kritik av anarkismen/SAC och med betoning på KLASS. När vi skulle in på isen på egna ben blev det Bambi. Sett i det perspektivet är det ett under att fenomenet Folkmakt fortfarande existerar.

 

 

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 

Se 7 (reds anm)

 

 

7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

 

 

Som det ser ut idag tycker jag man ska organisera sig som om man vill ha förändring. ”Politisk organisering” är dock inet något skilt från samhället utanför utan ETT uttryck för arbetares, och naturligtvis andras, situation under det kapitalistiska klass-samhället. Denna typ av organisation kommer alltid att vara en minoritet, därmed inte nödvändigtvis stå i något som helst hierarkiskt förhållande till klassen, och måste vara medveten om detta. Det huvudsakliga syftet, som jag ser de idag (med dagens klasskampsNIVÅ), är KONTAKTKNYTANDE mellan individer och grupper som vill förändring (i proletär, kommunistisk, riktning), TEORITISERANDE samt PROPAGANDA (det senare i vid bemärkelse) Jag anser personligen att det är av YTTERSTA VIKT att finnas i arbetarklassen , i den mån man inte gör det ”från början” (både ”sociologiskt” – och på de ”proletära arbetsplatserna och bostadsområdena” – och som ”rörelse”), och då inte bara – eller ens – dyka upp med sina flygblad vid en eventuell strejk eller dylikt. Detta främst för att lära SIG något om den faktiska klasskampen och den proletära tillvaron överhuvudtaget, snarare än att ”missionera bland vildarna”, som ”avantgardisterna” av alla chatteringar vill och försöker, även om man SOM JÄMLIK ger uttryck för sina egna personliga intressen – och uppfattningar – och på så sätt försöker PÅVERKA folk i sin omgivning.

 

 

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

 

Se 9 (reds anm)

 

 

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

 

Som det ser ut för tillfället, med en tämligen implicit klassrörelse, anser jag – vilket jag nog gör överhuvudtaget – att man inte kan snacka om organisation i singularis utan som en mångfald av ”organisationer”, mer eller mindre formaliserade. Personligen behöver jag i nuläget inget större sammanhang än Riffraffs redaktionsgrupp. På sikt både tror och hoppas jag på en utökad numerär som vill dra åt samma håll som jag själv, dvs åt ultravänstern med kraftig emfas på KLASS och inte nåt jävla postautonomt, -strukturalistiskt, -modernistiskt studentikost KLASS- eller VÄRDELAGSförnekande. I övrigt se fråga 7.

 

 

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

 

 

Man

 

 

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

 

 

Jag har jobbat under i stort sett hela min aktiva period i Folkmakt. Sedan nästan 6 år som metallarbetare och dessförinnan på lager och McDonalds. Har även varit arbetslös en kortare period samt gått på Komvux. På min nuvarande arbetsplats är jag kontaktombud och har även under en kort period varit suppleant i verkstadsklubben. Som kontaktombud kan man få tillgång till information och träffar dessutom folk från andra avdelningar för att diskutera frågor rörande arbetsplatsen (”fackliga” frågor). Jag ställde, efter mycket tvekande, upp som suppleant i styrelsen, men hoppade av i protest mot dåvarande ordförandens företagarvänliga despotism. tackar för tillfället nej till nya styrelseuppdrag, men ändrar mig kanske i framtiden. När jag jobbade på lager och McDonalds var jag med i SAC, men inte ”fackligt” engagerad.

 

 

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

 

Göteborg

 

 

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?

 

Fortfarande med i Folkmakt, men lägger mest tid på den numera fomellt fristående tidskriften Riffraff. pysslar även med ett arbetsplatsblad (Motarbetaren) och lite diverse.

 

 

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

 

 

Inga specifika favoriter, men nåt tidigt: klassdefinitionstexterna, brytningen med SAC, recensionen av Barrikaden i #2, SS ”habitus”-artikel i Bulletinen, ”FM-Mälardalens” antifascist-artikel i Brand från 92-93, etc. Dessa har betytt mest, även om jag kanske idag utvecklats åt ett annat, ”djupare”, håll.

 

 

/H

 

David

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?

 

Jag tröttnade på icke-klassperspektivet i SUF, AntiFa, autonoma. Även om dessa börjat tala lite i termer om klass runt -97 när jag lämnade dem och gick med i Folkmakt så tyckte jag ändå att det var allt för ytligt och hela den miljön präglades ju mycket av individuell arbetsvägran och livstilspolitik då. Sedan läste jag ändå Folkmakt från och med -95 ungefär och det var min favorittidning.

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 

Jag har inte gått ur.

3. Vad ville du med organisationen?

 

När jag var med och bildade en grupp i Angered (nordöstra Göteborg) skulle vi köra en form av stadsdelskamp i hammarkullen med omnejd, med lite föredragscafé om sociala frågor i området samt lite internationella utblickar. Det blev väl mer prat än verkstad i ärlighetens namn men vi ordnade väl två föredragscafeér i Hammarkullen (bl.a om Irans självständiga arbetarrörelse) och sålde tidningen på torgen i området vid ett antal tillfällen, sen hade vi lite interna studiecirklar och tryckte upp 4 standardflygblad som åkte med i tidningen vid försäljning. Detta var vad jag såg som ett delmål då med organisationen, att etablera oss och vårt tankegods i bostadsområdet.

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

Jag har Folkmakt att tacka för det mesta i min ideologiska skolning, jag var skeptisk till den form av anarkism och ”frihetlighet” som frodades i Sverige redan 1996 och i Folkmakt fick man alltid tips om texter och böcker som hade sin grund i historiematerialism och marxism. Tyvärr har jag noll läshuvud så jag läser endast fragmentariskt med långa mellanrum. Men som sagt, det var viktigt att få tips om FAM, Pannekoek, Mattick osv av andra medlemmar för mig just då.

 

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick? (Organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och ”behandling” av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t?)

 

Alldeles för liten tillströmning av nya medlemmar är en orsak, kanske hade vi en för intern ”jargong” på möten osv, samtidigt gjorde ju FM en tidning som medlemmarna själva kunde stå för, man kan aldrig låtsas vara någon annan för att nå en odefinierbar grupp. Övrig vänsters behandling av oss speglar väl den tiden, så fort en FM:are ville styra in en diskussion i något öppnare sammanhang på klass så fick vi alltid kastat i ansiktet att: ”det finns inte bara ett förtryck!” och liknande. Precis som det pratades för mycket om klass i mitten/slutet av 90-talet! Ja som sagt, debattklimatet var ibland under all kritik.

Vill också tillägga att jag tycker Örebrogruppen som kom till runt 2000 var en bra injektion i FM  som hade kunnat lyfta organisationen igen, men av olika anledningar blev det ju aldrig så.

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 

Jag tycker det är överskattat med små politiska organisationer, de tar ofta sig själva på ett enormt och aldrig sinande allvar, det gäller nästan alla grupper/organisationer jag kan komma på. Det blir till syvende och sidst alltid lite skitnödigt även om det kan vara kul för de inblandade, speciellt i början av organisationsbygget.

7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

 

Att skola medlemmarna ideologiskt och ett visst propagandaarbete, även om jag inser att propaganda idag lätt försvinner i informationsflödet. Alla ska ju ha sin plats och då kommer ju revolutionära fotostatkopior långt ner i flödet, bakom Café, Wellashampoo, Lunarstorm och annat. Syftet ska inte vara att finslipa argument för att låta folkliga, vilket FM ofta beskylldes för vilket jag inte håller med om, vad är det för folkligt med globala intifador, APA, revolution och arbetarråd?

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

Revolutionärer behöver diskussionsträffar och vettiga nätverk av militanta arbetare, annars ska de hålla sig på jobbet/bostadsområdet, dvs i klassen och organisera motstånd mot en allt hårdare borgaroffensiv. Det är också bra att revolutionärer kan tillhandahålla adekvat litteratur som arbetare lätt kan ha tillgång till.

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

Se fråga 8.

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

 

Man

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

 

Jobb som fritidsledare på skola, kort period av arbetslöshet, butiksäljare på systembolaget, metallarbetare, byggutbildning till plattsättare. Hade styrelsepost i LS av SAC, har idag bytt fack till Byggnads.

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

Göteborg

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?

 

Jag är kort och gott kommunist, med sympatier för rådstanken, lite vänsterkommunism och inspireras ibland av autonoma marxister sålänge de håller sig till en tydlig klasslinje.

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

 

Global Intifada-pamfletten, Brytning med syndikalismen (hemsidearkivet), Vad är det för fel på leninismen-pamfletten, Arbetarråden under den tyska revolutionen  i tidningen nr 20, Riffraff nr 2 (version 2), artikeln om rådsupproren i Polen och Ungern -53, debatten i Brand -96 mot ”några anarkister och anarkafeminister”  var underhållande också!

 

/David

Kim Müller

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?

 

För att det var det bästa alternativet – ”frihetlig” och klasskampsperspektiv med utomfackligt och stadsdelsfokus.

 

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 

För att det inte fanns någon meningsfull utåtriktad aktivitet mer än att kränga tidningar. Det kändes som Folkmakt Angered var inne på en vettigare linje några år senare, men när jag var med (-95, -96 tror jag) var den dominerande linjen att man inte skulle ”intervenera” mer än att sälja tidningar.

 

3. Vad ville du med organisationen?

 

Kommunism

 

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

Vi studerade arbetarrörelsens historia en del (från mörkret stiga vi mot ljuset), det var rätt vettigt.

 

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då och varför det gick som det gick (Organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och ”behandling” av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t)

 

Jag tror helt enkelt vi hamnade i ett märkligt gränsland mellan förbund och propagandagrupp. Vad är nyttan med en lång plattform om allt man gör tillsammans är en tidning? Varför ha medlemmar i en propagandagrupp? Som jag uppfattade det så var det (den rådskommunistiska) inställningen att man inte skulle ingripa i kamper för att man sabbade ”massans renhet i kampen” som bakband organisationen till att sälja tidningar på torget.

 

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 

Att det är bra och nödvändigt, se nästa svar.

 

7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

 

En politisk organisation skall analysera och sprida de kamper som förs av proletariatet, och aktivt knyta ihop kamper rent praktiskt sett. Genom de pol. org´s kan man också behålla kontinuitet och kunskapsöverföring som underlättar kamperna. Samtidigt måste man försöka hålla en balansgång så att man inte gör organisationen till språkrör och representant för kamperna.

Hehe, jag grävde fram ett brev jag skrev för några månader sedan i en av Kämpa Tillsammans!-interndebatter, det behandlar mest ”revolutionärens roll” egentligen men passar rätt bra här.

 

”Nu tänkte jag skriva lite om hur motståndet kanske kan utvecklas och den ”revolutionära organisationens” (alltså inte partiets) roll i det. Alltså hur det ansiktslösa motståndet kan nå en ”kvalitativt” högre nivå. Jag tänker mig att organisationen fungerar 1.som en länk mellan kamper 2. för att sprida och generalisera kampmetoderna 3. för att behålla kontinuitet 4 för att analysera motståndet och se internationella exempel och kopplingar.

Att kalla det här något annat än avantgarde ser jag bara som frihetliga fantasier. Delvis sysslar t.ex Kämpa Tillsammans redan med det här, dock inte riktigt på en tillfredställande nivå…Jag tänkte försöka dra exempel från det ansiktslösa motståndets mikronivå: När det gäller bostadskamp så flyttade flera drivande aktivister från kvarteret Öknen men flera nya människor som vi kände hade tillkommit . De var beredda att försöka dra igång lite kamp för förbättringar (och har nu ordnat möte med andra boende) Jag träffade flera nyinflyttade och berättade för dem om husets historia, kontakter med fastighetsägaren och de tidigare försöken med protestlistor osv. Dessutom förmedlades kontakten med kvarterslyftet.

 

I bageriet fanns en liknande kunskapsöverföring: nya anställda fick veta vilka kampmetodersom användes, vem som var chefens rövslickare och en massa annat matnyttigt de kunde behöva. Nyanställda från ”rörelsen” fick veta ännu mer ofta innan de började. Missförstå mig inte nu, en sån kunskapsöverföring fanns delvis från andra anställda också. – Men den var inte lika systematisk och kom mycket mer sporadiskt. Dessutom ordnade vi föredrag med Frances Tuuloskorpi och en som varit aktiv i en (r):ar cell. Det var ingen politisk organisation som pysslade med det här utan det var utifrån man kände varandra från en social och politisk miljö – som är rätt stark i Södra Innerstaden. Bägge exemplen är ju mest för att behålla kontinuitet men även för att sprida kampmetoder.

 

Sedan till hur det ansiktlösa motståndet kan utvecklas så tänker jag mig att en sådan utveckling måste vara baserad på DET SOM REDAN FINNS. Alltså, det finns en massa militant folk ute på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden. Typ ”solidariska kompisgäng” som i arbetsplatsrapporterna. Jag tror vi kan få en mäktig rörelse om folk i dessa informella organisationer börjar identifiera sig med varandra, stödja varandras kamper och knyta kontakter med varandra (jag tror det är ett rätt kort steg i många bostadsområden). På arbetsplatser kan man börja agera ännu mer utan facket. En otroligt viktig sak i det här är att folk tappar fötroende för de socialdemokratiska organisationerna (en viktig skillnad från att tappa förtroendet för ledningen) Detta är faktiskt rätt centralt i hur jag ser på en revolutionär utveckling i Sverige.”

 

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

En som jag beskrivit ovan.. Det jag kan tillägga är väl att jag anser att marxismen är ett nödvändigt verktyg för de analyser och förståelsen av arbetarkampen som behövs.

 

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

Har väl kommit in på det redan..

 

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

 

Man

 

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

 

Arbetslös, praktikplatser, datortek, jobbade lite fackligt i Livs.

 

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

Malmö

 

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?

 

Autonomt Motstånd och Kämpa Tillsammans!

 

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

 

Kan inte säga något speciellt, men jag tycker nog att Folkmakt gjorde mest nytta i början med att införa klassanalys och klassdefinition i ”rörelsen”, annars gillar jag Riffraff version 2 bäst.

 

/Kim Müller

Dolly

1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?

Jag tyckte Folkmakt hade en ganska juste ideologi. Folkmakt var den organisationen med mest klasskamp. Jag läste Classwar, sen Folkmakt, till slut joinade jag.

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

Jag gick ur av flera orsaker, jag hade känt att det under lång lång tid egentligen var dags för ett utträde men jag kom mig inte riktigt för. Det kändes som Folkmakt var min grupp, med en massa vettiga artiklar och ideologiska diskussioner, den rätta organisationen för mina politiska åsikter iallafall. Men det var ju ändå ingen organisation för mig eftersom det var svårt att vara aktiv i den propagandagruppsom Folkmakt var, utan att kunna skriva (vara journalist) och utan att vara en stor ideolog kändes det som. Jag uppfattade mötena som ganska högtravande och svårtillgängliga, och det var ofta väldigt trist att gå dit. Mötena var ideologiska med diskussion men med en ovilja till en bredare och djupare diskusson och analys, samt även ett mycket lågt tak i diskussionerna.

Gruppen var ganska hierarkiskt uppbyggd och det funkade inte riktigt att lära sig de sakerna man behövde kunna, eller det fanns ingen som ville lära en.

Det gjorde att jag kände att jag inte gjorde något alls vilket ju då är helt meningslöst att organisera sig. Det mesta skulle göras ganska snabbt och det var svårt att hinna med. Överallt runtomkring Folkmakt fanns en massa lösa (autonoma) enfrågegruppersom jag gick med i vid sidan om för att kunna göra en massa andra saker jag kände att jag ville eller kunde lära mig. När jag gick ur Folkmakt försvann min, som jag uppfattade det, stabila politiska grund och kvar var till viss del bara enfrågegrupperna. Men, jag ville även organisera mig mer autonomt som en del av den autonoma rörelsen. Sammanfattningsvis gick jag ur för att: – Mycket hierarkier och kass stämning rätt ofta. En hel del personkonflikter lade sordi på mötena. Det var på något sätt svårt att diskutera i vår grupp. En studiecirkel bestod ofta av långa tryckta tystnader t.ex samt att Malmögruppen låg i stort sett på is efter ledande personers flytt och avhopp.

3. Vad ville du med organisationen?

Organisera mig så jag kunde vara politiskt aktiv på något sätt. Klasskamp fanns inte så mycket kändes det som i resten av “rörelsen”.

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

Ideologiskt skolad blev man! En stabil grund.

Den övriga vänsterns syn på Folkmakt (räknar den utomparlamentariska vänstern) verkade vara i vissa fall ganska misstänksam. Folkmakt var av någon anledning (klasskampen?) ofta ute i hetluften.

5. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

Ibland viktigt, ibland inte -) På ett sätt är man ju alltid organiserad ändå, i sin klass…och på jobbet typ. Man kämpar ju alltid oavsett om man vill eller inte pga kapitalismen och det gör ju alla i arbetarklassen. Utan organisering finns inte så mycket att göra för förändring, först när man går samman med andra kan man ju skapa en förändring. Jag tycker det är svårt att hitta en bra organisationsstruktur som passar medlemmarna, hur mycket tid man har, hur mycket man kan osv. Det hela blir ofta sektigt och/eller livstilistiskt. Det blir alltid tjafs om vem som borde göra vad, just eftersom vi alltid är för få och jobbar ihjäl oss politiskt. Strukturen är väldigt viktig. Den måste ju egentligen passa de flesta människor praktiskt, eller så får man ha flera olika typer av strukturer. Det gäller iallafall att ha en öppen struktur, sen kan man ju ha olika praktiska inriktningar i organisationen, med intresseuppdelningar osv. Nåväl, kanske bara svammel detta…

6. Vilket syfte anser du en politisk organisation skall ha?

Det har ju just med sammanslutningen att göra, eftersom man inte kan göra något själv är det ju vettigt att gå samman med andra med samma (t.ex ekonomiska) intressen. En rörelse som är på väg framåt hela tiden.

7. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

En typ av organisering som givetvis tar tillvara sina medlemmars intressen och som även är utåtriktad. Någon med ganska öppen (men behöver inte vara bred) struktur där det finns möjlighet till inte bara en typ av praktik utan en massa olika, både praktiska och teoretiska inriktningar, men ändå med stark ideologisk grund. Det kan vara en lösare grupp, en organisation osv.

8. Vad ska en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

Jag tycker den framförallt ska motarbeta kapitalismen och skydda sina medlemmar (arbetarklassen)…Samt klasskampspraktik och andra praktiska kampformer. Såklart behövs även utbildning och upplysning, både teoretiskt och praktiskt.

9. Är du man eller kvinna (eller för den delen nåt annat)?

Kvinna

10. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

I kronologisk ordning: sista året på gymnasiet, lite universitet, jobb, med arbetslöshet mellan varje grej.

11. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

Malmö

12. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, “apolitisk” osv) ?

Är med i facket (ej aktiv), politisk (autonom), halvaktiv politisk förening, på jobbet, samt viss brandkårspolitik -)

13. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

Inget svar

/Dolly

K

cw.jpg
1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?
Jag var med och bildade Folkmakt. Orsaken till att vi bildade FM är lika aktuell idag. Då vände vi oss MOT det som kom att kallas ”livsstils-anarkismen”, därför att det var mest rådande då. Idag finns andra lika verklighetsfrånvända tendenser att vända sig emot, för oss betydde politik mer än en hobby.
2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.
Har inte gått ur.
3. Vad ville du med organisationen?
Träffa brudar.
4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?
Rent politiskt har medlemskapet inte inneburit något positivt överhuvudtaget. Personligt har det väl inneburit att man träffat en del nya vänner och fått en del kontakt och inblick i folk från andra samhällsklasser.
Obs! Tillägg/klargörande fråga 4:Kort menar jag att Folkmakt bildades som en rent proletär rörelse, typ en ideologisk klassrörelse i microformat. Som alla vet var vi väldigt inspirerade av Classwar och senare även Red Action, båda brittiska grupper. Denna proletära renlighet visade sig inte bara i grova slagord och texter utan även i alkoholvanor och klädstil. Måste sett bisarrt ut när 5 kortklippta FM:are satt på möte med kängor, jeans och en öl i handen.
Vill dock hävda att detta var en mycket sund reakton på dåtidens klimat. Problemen blev ju när andra gick med. När samma paroller, slagord, frisyrer, kängor och ölburkar används av forskare, lärare, studenter eller journalister blir det ju bara pinsamt. Notera att jag bara har gott att säga om alla f.d folkmakt-medlemmar, med endast ett undantag.
5. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?
Det här är ju en intressant fråga. Egentligen kanske den enda som motiverar en ”vitbok”. Jag tar det i samma ordning som ovan. Organisationens inställning till politik har inte påverkat den interna utvecklingen alls. Den är lika korrekt idag som vid bildandet. Organisationens medlemsbas är kanske nyckeln till organisationens uppgång och fall. Som ”vitboks”-författarna säkert vet bildades Folkmakt av fem individer, idel proletärer. Det var ju själva vitsen med FM. Trots all retorik var dåtidens (även samtidens) vänster fullständigt kontrollerad av medelklasselement. Detta är väldigt viktigt. Sen visade det sig att även några av dessa första fem hade lik i garderoben (läs; villauppväxt), dock lämnade dessa element organisationen (inga namn här inte), tyvärr lämnade även en del sunda proletärer organisationen tidigt. Vi krossades tidigt av klass-samhället.
Kort efter bildandet hade vi ett möte för intresserade i Solna LS lokal på skogsbacken i Sundbyberg. Måste bara först nämna hur vi egentligen bildadades: Alla de fem som bildade Folkmakt kände inte varann närmare. Alla hade dock under 10 års tid varit mer eller mindre aktiva i stockholms ”anarkomiljö”, tror även att alla fem var medlemmar i SAC. Alla fem hade dock visat sig vara ”jidderister”, alltså såna som ifrågasatte det mesta på möten, fester osv. Hela tiden ur en proletär ståndpunkt. Eftersom det var ganska mycket möten, träffar och fester på denna tid lärde man sig känna igen de likasinnade, kontakt togs och Folkmakt bildades. Minns ej vem som tog initiativet men en kväll (1991) stod alla fem på Medborgarplatsens t-banestation. Vi gick vidare till 44:an och bildade skiten. Självklart utbröt slagsmål redan första kvällen, inte första och inte sista gången men nu var vi alltså bildade!
Kort efter hade vi alltså mötet i Solna LS lokal. Det var muskler och hopp för hela slanten! Drygt 15 intresserade dök upp, varav alla proletärer, dock vart endast en av dessa aktiv i Folkmakt, någon knarkade senare ihjäl sig, några torskade på spriten och andra försvann. Men det var en rätt mäktig känsla! Alla loosers från ”A-miljön” träffades själva! Tyvärr fick A-miljön (medelklassen) rätt, vi var loosers. Dock inte värre än att vi klarade av att ordna möten och skriva en del texter. Detta ledde till att fler blev intresserade och gick med, redan här spårade det ur för de som gick med var idel medelklass. Det är med några få undantag även villaungarna som hållit organisationen levande under åren.
Övriga vänsterns syn på oss är intimt förknippat med det som står ovan. Vi gav dem dåligt samvete helt enkelt. Eftersom vi representerade oss själva, dvs proletariatet, blev de förskräckta samtidigt som de rent politiskt inte kunde ta avstånd. Vi har fått en hel del gratis på grund av det. Det måste vara jättejobbigt att komma från en föreläsning på universitetet (plus en snabb matbit med föräldrarna hemma i villaköket) med en röd knapp på jackan och mötas av ett gäng halvfulla FM:are som säger att dom är roten till allt ont…
Som parantes kan nämnas att FM Sthlm vid många tillfällen fick medlemmar utifrån landet som flyttade till sthlm. I de flesta fall för att plugga på universitetet. Dessa hade alltså varit medlemmar i andra FM-grupper. De kom på ett eller i bästa fall två möten… sen träffade de andra ”vänner”. Dessa individer är ren medelklass, bor idag i bostadsrätter i innerstaden och har ”trevliga” jobb, återigen nämner jag inga namn, fast man har god lust. Samma fenomen fanns internt i Sthlm , många yngre vi fick med oss, fick via oss kontakt med övrig extremvänster och gick snabbt vidare till AFA o.dyl. Det politiska klimatet i Sverige och världen tror jag inte har påverkat Folkmakt överhuvudtaget.
6. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?
Se svaret på fråga 5.
7. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?
Vet ej
8. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?
Teoretisk och praktisk propaganda
9. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?
Man (reds. anm)
10. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?
Större delen av tiden lönearbetare, pluggade tre terminer på komvux 2001-2002. Först medlem i SAC. LS-styrelse+ andra uppdrag inom SAC. Sedan SEKO. Klubbstyrelse + andra uppdrag. Kan inte motivera.
11. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?
Stockholm
12. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?
Folkmakt, närmar mig IKS (Internationella Kommunistiska Strömningen, reds. anm)
13. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!
Häftet ”Here we go!” var bäst.
/K