Agnes R
maj 7, 2008 av kimmuller
1. Varför gick du en gång med i Folkmakt?
Jag och tre eller fyra till bildade Folkmakt Angered våren -99 och blev officiellt inröstade på höstens rådslag samma år. För min del var jag inte devoted to Folkmakt utan hade arbetat ett tag i AFA och ville övergå till att föra en politik som var för socialism och inte bara antipolitik. Det var alltså inte självklart att det skulle bli FM men jag resonerade som så att det var bättre att gå in i en grupp som existerade istället för att skapa en ny.
2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.
Jag tröttnade på den totala inaktiviteten. Det fanns inget vettigt att göra i gruppen. Måste tyvärr säga att Folkmakt är den enda politiska grupp där jag känt mig förbigången pga mitt kön. Jag utgår iallafall från att det var därför annars tyckte nämligen alla att jag var dum i huvudet. Exempel: Jag fick inga svar på något jag någonsin skrev på mailinglistan medan fotbollsresultat debatterades ivrigt. Jag försökte dra gång intresse för redaktionsmöten online men det glömde alla bort. Jag skickade in notiser till tidningen som försvann. Visst, sånt händer men om man är en grupp med så skev könsfördelning som Folkmakt så ska man vara försiktigare. Överhuvudtaget fanns en sjuk respekt för tre snubbar i Sthlm som så vitt jag vet inte gjorde ett skit för tidningens väl och ve utan bara gnällde. Det grövsta tycker jag var när vi tog ett beslut på ett rådslag att ändra ordet medelklass till mellanskikt i plattformen och tre stycken som inte var med på rådslaget får riva upp hela beslutet på mailinglistan efteråt. Folkmakt Lund var med på rådslaget och dom såg vi aldrig mer efter det och jag förstår dom.
3. Vad ville du med organisationen?
Jag hade velat göra roliga utåtriktade grejer. Vi ville ju gärna organisera folk i Angered där vi bodde men det var svårt. Hur man än gör är man svenne och missionerar, lets face it. Ingen blir direkt jävligt upphetsad av en tidning eller ett föredrag. Det hade nog varit bättre om vi dragit igång nåt mot typ Bostadsbolaget som vi hyrde lägenheter av och kollat av vilka som ville hänga på initiativet.
4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?
Jag ser det tyvärr som improduktiva år, jag hoppas jag lärt mig att inte vara med i en politisk organisation som inte ger mig någonting. Men jag har ändå träffat många roliga och intressanta människor i Folkmakt som peppade mig att läsa och skriva mera och det var den första organisationen jag varit med i som förde intressanta politiska diskussioner.
5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på/behandling av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t)?
Jag tror att FM:s inflytande i tidigt 90-tal var jävligt sunt men att FM sedan tappade riktningen. Det var sjukt deppigt att gå med -99 och gå på rådslag och höra stofiler drömma sig tillbaka till ”the good old days” och hur kul dom hade haft det och hur bra tidningen var då och hur mycket folk det var med. Det var som att många bara levde på gammal skåpmat. Sedan förstod jag aldrig när det bestämdes att vi skulle vara rådskommunister, en dag vaknade vi bara och var det. Flummigt.
Övrig vänsters respons på oss blev tydligast för mig i feministsvängen. Man kan säga att hos anarkafeministerna i Göteborg smällde det inte så jävla högt att vara kommunist och Folkmaktare. Way to queer for them. Jag tycker det är konstigt att man sågs som ett kollektiv för jag kände verkligen inte igen mig i bilden av en biradrickande fotbollshuligan. Det fanns en jävla massa fördomar om vad en folkmaktare var som alla verkade vara baserade på enskilda medlemmars krogeskapader. Ja, och matvanor då. (falukorvsmakt osv..)
Jag tror det hade varit bra om det fanns en större flexibilitet i åsikterna om vad Folkmakt skulle syssla med och att det hade varit en bredare inriktning på aktiviteter och socialt arbete, inte bara sälja en tidning. Jag upplever att det finns tusen saker att arbeta med i det här landet där det behövs en stark revolutionär vänster. I Bostadsområden, på arbetsplatseroch i skolorna. Att bara sälja en tidning är dålig agitation. Typ, vem fan är Folkmakt då? Plus att det är svårt för alla som inte vill och kan uttrycka sig i text.
6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?
Jag tror på politisk organisering för att man som kommunist ska hitta likasinnade och börja kämpa och ha någon jävla anledning att inte knarka ihjäl sig. Problemet som jag ser det är att vi som var med i Folkmakt kommer ur en aktiviströrelse där det är svårt att engagera sig när man fyllt 25 eller på andra sätt har en livstil som inte går ut på bara politiskt arbete. På det sätter är vi lite isbrytare för om jag som är 26 ser mig omkring så är dom i min ålder inte särskilt många. Det som är guld är ju om äldre stannar kvar och det ändå kommer in nytt friskt blod. Jag vill arbeta i ickeseparatistiska organisationer där det finns jämnåriga och en jämn balans av teori och aktivitet.
7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?
Jag tror vi behöver olika organsationer såklart, även om jag inte brinner för att ge ut böcker t.ex så är det förstås viktigt att nån gör det. Men jag tycker det viktiga är att vi som revolutionärer når utanför våra egna gränser och inte bara sprider tankar till övrig vänster. För det krävs sociala center och direkt aktion där vem som helst kan ta del av ett politiskt budskap utan att det ska vara förpliktigande. Jag tycker att vänstern måste vara flexibel och villig att ändra sig eftersom kapitalet ändrar sig hela tiden och jag tycker att revolutionärer ska utöka gränserna för vilken typ av motstånd som är okej och därigenom vrida den politiska scenen åt vänster.
8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?
Jag tror framförallt vi behöver nätverk mellan dom grupper som har liknande intressen. När jag blev politiskt aktiv typ 1994 så kunde man fortfarande prata om en rörelse där åtminstone dom som var högt upp i rangordningen visste vilka alla var, i princip. Så är det lyckligtvis inte idag. Därför kan man nog inte prata om en rörelse utan om olika grupper som har mer eller mindre gemensamt. Dom grupper jag tror har störst inverkan är dom som inte splittrar utomparlamentariska aktivister i anarkister och kommunister utan håller sig blandade och där det är stor flexibilitet och möjligheter att ta egna initiativ.
9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?
Vrida scenen åt vänster och bryta isoleringen, kämpa mot försämringar för arbetarklassen.
10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?
Kvinna
11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?
Vårdbiträde i hemtjänsten och arbetslös på socialbidrag.
12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?
Hammarkullen, Göteborg.
13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?
Jag har hela tiden varit medlem i SAC men inte varit aktiv eftersom det inte är av ideologiska principer utan mest smidigt när man är timvikarie inom olika yrkessektorer. Sedan var det förstås AFA under något år. Jag har varit med att bygga upp Café Glassfabrikeni Malmö och gick med i Autonomt Motstånd i augusti 2002. Helt enkelt hängt i kravallvänstern i största allmänhet.
14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!
Tidningarna som gjordes i malmö var jävligt roliga och Fredrik S kicks ass!
Postat i Vitbrev | Taggad afa, folkmakt, göteborg, hammarkullen, klass, kommunism | 7 kommentarer
Lämna ett svar
[...] i Roland Simons kritik, den gamle seriehjälten Tumac har dykt upp och skriver om sina äventyr, Folkmakts Vitblogg är åter [...]
Jag anser inte att det kan handla om enbart ”improduktiva år” om du samtidigt ansåg att diskussionerna höll en hög nivå och du blev uppmuntrad att läsa och skriva.
En hel del förslag och diskussionsunderlag fick inget svar eller avfärdades på mailinglistan som ofta präglades av fylleinlägg, precis som många andra forum och listor gjort sedan internet slog igenom, har svårt att se ett könsmönster där, men det är ju svårt att slå fast förstås.
Vi blev aldrig rådskommunister, det fanns både anarkister, anarkokommunister, frihetliga socialister och marxistleninister (?) i organisationen, de rådskommunistiska influenserna fanns innan du gick med och utgjorde bara en tendens bland andra, om än något starkare i göteborg kanske. Vi var först frihetliga revolutionära socialister, sedan ankom det urvattnade ”socialister”.
Mycket osäker på om ett rådslagsbeslut revs upp på mailinglistan? jidder utav helvete vart det ju men vad jag minns vart det inget upprivet.
I övrigt många bra synpunkter.
Det är sant att jag hämtade upp positiva erfarenheter under min tid i Folkmakt men jag vill ändå vidhålla att det var stiltje i den politiska praktiken.
Nu var jag händelsevis inte full när jag skrev mina inlägg och jag tror inte att det var någon medveten handling att mina artiklar/inlägg förbisågs precis som väldigt lite sexism är medveten utan något som sker per automatik när mannen är normen. Det är änna det som är problemet.
Jag kan inte alls minnas att rådslagsbeslutet revs upp idag så det var kanske helt enkelt en missuppfattning från min sida
Jag hade gärna hört vilka synpunkter som var bra o varför
Jag förstår precis vad du menar med att vi ”vaknade upp och var rådskommunister”. Så kändes det. Inga beslut togs…
Vi hade en tjej i uppsalagruppen ett tag (ungefär samtidigt som du gick med) och jag tror hon upplevde organisationen ungefär som du. Jävligt grabbig. Och inget hände.
Svaren på fråga 6, 7 och 8 tycker jag är stundtals briljanta, varför? Jo för att jag i stort sett håller med.
Det där med att det vore fint om ”äldre stannar kvar” är dock komplicerat, själv tror jag det har att göra med att när man blir typ 27-28+ är de flesta inte så självgoda längre som ”rörelsen” kräver. Man har fått en hel del erfarenhet av olika jobb, bostadsituationer, förhållanden, vänskapsrelationer och man är helt enkelt trött på den ibland påklistrade ”vi-känsla” som ”rörelsen” producerar. (vissa har man ju faktiskt nada gemensamt med) Detta gör att man inte bryr sig om hur politiskt insyltade/korrekta ens riktiga vänner är. Andra saker spelar större roll helt enkelt.
Den stora utmaningen är nog att hitta en form där man kan fortsätta med ”politiken” när den inte längre bygger på vänskapsrelationer. Det fungerar inte för de flesta som fyllt 30 att göra som man gjorde när man var 20. Men det betyder ju inte att man inte vill göra något.
Men lat blir man… (i alla fall jag)
Till Glöggtomtens och Nisse K senaste inlägg:
För mig handlar det inte om ålder, även om det kommer in på sätt och vis, utan snarare ett glapp mellan politisk organisering och klassorganisering. Efter att jag första gången varit på en arbetsplats med lite ös och sammanhållning kändes mycket av den politiska organiseringen som ”jaha?”.