1.Varför gick du en gång med i Folkmakt, alternativt var med och bildade FM?
Från början var det främst tidningen Folkmakt som intresserade mig, jag hade inga planer på att själv bli medlem. Det har alltid burit mig emot att teckna medlemskap i vänsterpartier eller revolutionära sekter. Tidningen kändes hårdkokt samtidigt som den liksom stod med båda fötterna på jorden. Det fanns ett radikalt tryck som jag gillade skarpt, utan att det någonsin blev utfreakat som det allt som oftast blir i blaskor som t.ex Brand. Dessutom var artiklarna inte bara tokradikala drömmerier, utan tvärtom mycket initierade och sakliga kryddade med en stenhård kompromisslös kommunistisk retorik. Tidningen blev senare allt tråkigare och mer PK, vilket verkligen är synd och skam. Förmodligen berodde det på att allt färre “amatörskribenter” deltog med personliga betraktelser av saker och ting, och att den krympande skara som fortsatte att skriva lade sig till med en alltmer högtravande och intellektuell marxistisk retorik. Det blev stundtals väldigt akademiskt. Kanske är det nödvändigt till en viss grad, men som innehåll i en tidning knappast särskilt underhållande. För att göra en lång historia kort: Tidningen Folkmakt tappade en dag all humor och projektet blev knastertorrt, lite som en utomparlamentarisk motsvarighet till Proletären, vilket sannerligen inte är ett bra betyg.
När jag väl tecknat prenumeration på Folkmakt läste jag grundligt och kritiskt igenom plattformen och fann att ideérna på det hela taget stämde överens med mina egna. Då såg jag mig som anarkist missnöjd med just anarkismens hopplösa ideologiska bristfälligheter passade det mig som handen i handsken. Jag återfick hoppet efter att ha simmat omkring i en politisk soppa tillsammans med förvirrade autonoma och lagom korkade anarkister. Dessutom lockade just det rådskommunistiska tankegodset. Dels för att rådsmakten i en något svepande tolkning representerar detsamma som den vettigaste vänsteranarkismen. Dels för att jag alltid (till vardags) varit inspirerad av Dada och situationisternas tankar, och båda dessa konstnärliga/politiska strömningar byggde mycket av sin teori på rådskommunistisk dito.
2.Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.
För det första vill jag påpeka att jag aldrig aktivt har gått ur Folkmakt. Snarare borde jag väl blivit utesluten för några år sedan pga bristande betalning. rent ideologiskt har jag inget otalt med organisationen. Men naturligtvis tröttnade jag när det inte längre var någon fart eller geist i projektet. Personligen upplever jag att det mest mynnade ut i en trött diskussionsklubb på nätet för uttråkade och uppgivna revolutionärer som alltjämt sedan dess fortsatt att envisas med att hålla liv i liket. Folkmakt hamnade alltmer i ett försvarsläge och till slut gick all verksamhet (i bästa fall) ut på att formulera organisationens berättigande. Det sista jag ville med medlemskapet var att själv bli en förlegad vänsterist som krampaktigt biter tag i stugknuten när det stormar. Situationisterna strävade efter att formulera den mest radikala kritiken av vardagslivet, jag ansåg att Folkmkat representerade såna tankar. med tiden kom jag att ändra uppfattning. Det som varit så friskt med att sträva bort från livstilismen liknade till slut bara en annan form livstilism; ofta tröttsamt vurmande för någon perverst idealiserad arbetarbild. Den verkligt radikala kommunistiska kampen handlar om att upplösa klasserna, inte att av hädelse glorifiera någon av dem.
3. Vad ville du med organisationen?
Ju mer jag funderar, desto mer avlägsen tycks frågeställningen bli. Vad ville jag? Radikalisera mitt liv? Få möjlighet att möta revolutionära kamrater efter att ha levt i ett ideologiskt celibat en längre tid?
4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?
Jag har hittat mycket intressant litteratur genom Folkmakt. Det har förekommit samtal med kamrater som jag anser har varit ideologiskt skolande på ett bra sätt, alltså, det har aldrig varit fråga om att banka in dogmer i skallen , utan jag menar att man på ett ganska avspänt sätt haft möjlighet att slipa sina argument på ett högst dialektiskt vis. Folkmakt har i sina bästa stunder varit ett forum för för seriösa politiska samtal som inte blivit störda av diskussioner kring matvanor, kläder, politisk korrekthet osv. Jag skriver alltså, hur underligt det än må låta, om personlig utveckling. För övrigt har jag inte, bortsett från personliga kontakter som utvecklats till vänskap, haft någon direkt nytta av organisationen, nej.
5.Om du ser på organisationen fram till idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför det gick som det gick? (organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och behandling av oss, utvecklingen i Sverige och resten av världen ö.h.t)
Problemet är att allt för stor del av Folkmakts grund bygger på kritik mot den övriga vänstern (framförallt anarkistträsket). Kanske kunde det ha fungerat på ett annat sätt och kanske var det aldrig önskvärt. Det är ofrånkomligt att Folkmakt varit en reaktion. Organisationer som inte förmår skapa en självständig framåtrörelse faller förr eller senare. Det är inget konstigt eller ledsamt med det. Vi finns ju kvar som revolutionära subjekt. Vi bär tillsammans på en massa erfarenheter och kunskap om hur man bör organisera sig i framtiden. Dessutom har Folkmakt utan tvekan påverkat hela den utomparlamentariska vänstern med sitt orubbliga fokus på klasskampen.
6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?
Jag har inget emot att människor organiserar sig, tvärt om. Tyvärr finns det dock ofta en övertro på den egna organiseringen. Socialister har en tendens att se sig själva som motorn i den revolutionära processen. Bränner de inte ut sig totalt så blir de bara etter värre knäppgökar. Vi måste ju organisera oss för att bli en revolutionär kraft att räkna med. Samtidigt blir jag inte klok på den här frågan. De mest alienerande situationer jag har befunnit mig i har med politiska organisationer att göra, hur fan går det ihop? men visst, de som anser sig ha en god anledning att organisera något har väl bara att kasta in ännu en växel och köra på. Den mest intressanta organiseringen är väl den som uppstår i ett praktiskt förlopp. Personligen är Folkmakt den enda renodlat politiska organisation jag varit medlem i. Jag har många gånger samarbetat med olika anarkistgrupper, vänsterpartier, osv. Jag är kommunist, så någon form av politiskt engagemang kommer jag också fortsättningsvis ägna mig åt.
7. Vilket syfte tycker du att en politisk organisation skall ha?
En politisk organisation värd namnet ska självklart ägna sig åt antikapitalistisk omstörtande av den rådande ordningen. Om det sedan är genom praktik eller teori, barrikadbyggande eller stillsamma poesiaftnar, är upp till de medverkande själva. För min del är det inte önskvärt eller ens möjligt att formulera något framgångsrecept för organisering. Det som gäller för mig och en handfull till gäller inte för andra. Det är inte frågan om subjektiva tyckanden utan objektiva omständigheter. För övrigt anser jag att aktivismen som den sett ut hittills mest varit en återvändsgränd som mynnat ut i kontrarevolutionär praktik.
8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?
Någon form av autonomt organiserade grupper som verksamma inom så många områden som möjligt. Drömmen om en enda gigantisk organisation som svarar för det revolutionära utförandet är inte bara förlegad, den är väl ändå förjävla tråkig. Makten åt dem som håller flest bollar i luften! Det har varit tal om bildandet av en 5:e international (har redan bildats, reds. anm) i bakvattnet av globaliseringsrörelsen. Inte utan att man med gott samvete vänder på huvudkudden och snarkar vidare.
9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?
Det som den egna gruppen anser vara av betydelse här och nu. Det som känns väsentligt, uppbyggligt och roligt. Avslöja, uppvigla, festa och håll igång! Allt tråkigt är kontrarevolutionärt.
10. Är du man eller kvinna? (eller nåt annat för den delen)
Man
11. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?
Jag har under min period i Folkmakt varit bosatt i Göteborg.
12. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? (jobb, studier, universitet, arbetslöshet) Eventuella förtroendeuppdrag på arbetsplatsen, ditt motiv till det, erfarenheter du gjort etc?
Universitetstudier, konstnärlig verksamhet, habiliteringsassistent på elevboende för handikappade ungdomar.
13. Eventuell politisk organisering idag? (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, “apolitisk” m.m)
Under några perioder var jag desperat uttråkad styrelsemedlem i Göteborgs LS av SAC. Numer extremt passiv och likgiltig medlem. Jag trivs inte alls i Göteborgs LS och är överhuvudtaget inte syndikalist så jag undrar vad jag håller på med. Förmodligen gick jag med för att många kompisar var organiserade i LS och jag hade inget gott förhållande till mitt dåvarande fack; Kommunal. Dessutom gick jag med Syndikalisterna på Första Maj, det är där många anarkister och anti-auktoritära kommunister håller till. Med tanke på alla vansinniga turer i Göteborgs LS kommer jag förmodligen gå tillbaka till kommunal. Det har inget med ideologi att göra. Kommunal är ett skitförbund som alla andra. Men det är ett skitförbund som erbjuder rabatterade cyklar, hemförsäkring och sommarstugor. Göteborgs LS är lika sexigt som Kommunal minus cyklar och grejer, och på köpet får man ena riktiga tomtenissar på halsen.
14. Välj om möjligt en eller ett par artiklar från tidningen, bulletinen, hemsidan, info-bladet, riff-raff (upplaga 1 eller 2) de olika pamfletterna, som du tycker har varit bäst!
Det är omöjligt att lyfta fram en enskild text framför en annan. Fredrik S:s artiklar och essäer har jag tyckt mycket bra om. Häftet med texter av Paul Mattick gav mig mycket. Jag skulle kunna fortsätta länge men nöjer mig med att Folkmakt har ett mycket läsvärt textarkiv.
Thomas
