H

1.Varför gick du en gång med i Folkmakt?

 

 

Jag gick med aktivt i Folkmakt sommaren 1995 i samband med att jag flyttade till en stad där en FM-grupp redan fanns, efter att, som småstadsbo, ha varit ”sympare” i ett par/tre år. Min ”politiska bana” startad emellertid i Ung Vänster där jag snabbt blev anarkist. Vi var några stycken som startade en UV-grupp som vi styrde och ställde med som vi ville och på så sätt undvek att bli Vänsterpartiets gödkycklingar. Via anarkismen kom jag i kontakt med Brand och senare även med AFA. I Brand förekom under första halvan av 90-talet artiklar av Folkmakt, eller det som skulle bli Folkmakt; personer i Brands redaktionsgrupp – de som skrev de bästa som jag tyckte redan då – blev även drivande i Folkmakt. Classwar och deras ”klasskampsanarkism” var en av de första inspirationskällorna för bildandet av Folkmakt; även jag inspirerades av dem, men bara lite (läste typ deras ”This is Classwar”, som Folkmakt dstribuerade i Sverige). Folkmakts betoning av klass tillsammans med attityden var det som gjorde att jag blev ”sympare” (även om jag som AFA:it var på väg ut i ”förtrycksamverkansträsket”…) I AFA stötte jag även på en person som visade sig vara Folkmaktare.

 

 

2. Varför gick du ur, om så? Specificera gärna grund för utträde. Är det personkonflikter så skriv det, men inte nödvändigtvis med vem.

 

 

Hade ej gått ur då (reds. anm)

 

 

3. Vad ville du med organisationen?

 

 

Jag organiserade mig i Folkmakt av ideologiska/principiella skäl, som ett medel för politisk aktivitet. En organisation med nationell spridning kan omfatta folk med en massa olika erfarenheter som med en gemensam politik i botten drar åt samma håll. Man behöver bolla ideér, diskutera, bråka, ta del av andras erfarenheter, etc för att utvecklas som människa; inte minst politiskt. Jag hade dessutom erfarenheter av ”oorganiserat” anti-parlamentarisk politisk verksamhet, liksom lokalbaserad dito och kände att något mer fast behövdes. Jag ville att organisationen som medel skulle vara dynamisk; ett ”program” i botten men up-to-date med klasskampens snirkelvägar, som inte vara rädd att ompröva sig; en fast, men inte verklighetsfrånvänd struktur.

 

 

4. Vilken nytta har du haft av ditt medlemskap i Folkmakt, om någon?

 

 

Det går inte att överskatta den betydelse Folkmakt har haft för mig! Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att Folkmakt varit ”det” som påverkat mitt 20-tal mest. Folkmakt har helt enkelt varit en helt och hållet integrerad del av mitt liv och hela min person sedan 1995 ( precis som ”politiskt” engagemang bör vara, tycker jag.) Därför är det svårt att plocka ut någon enskild aspekt av mitt engagemang . Nåväl, det var ju i Folkmakt som jag kom i kontakt med rådskommunismen genom kontakterna med Förbundet Arbetarmakt (senare annan ”ultravänster”, operaism, Dutschke m.m), vilket ”intellektuellt”/teoretiskt sporrat mig något oerhört. Dessutom, och inte minst, har jag ju genom Folkmakt träffat en himla massa oerhört trevliga personer; en fördel med litenheten är de sociala kontakter som då underlättas.

 

 

5. Om du ser på organisationen idag/när du lämnade, vad tror du om utvecklingen fram till idag/då: varför gick det som det gick? (Organisationens inställning/politik, organisationens medlemsbas, övrig vänsters syn på och ”behandling” av oss, utvecklingen i Sverige och världen ö.h.t?)

 

 

Det här är den springande punkten och den omedelbara anledningen till att jag till det senaste rådslaget hade motionerat om detta utvärderingsprojekt. Först och främst måste poängteras att jag ännu inte har lämnat organisationen. Det har dock varit bud på det länge och som det känns för närvarande kommer detta utvärderingsprojekt att bli min sista insats i/för Folkmakt.

 

 

När jag gick med som MEDLEM sommaren -95 var organisationen verkligen på G och på mitt första rådslag (Gbg) klubbades plattformen (som stått pall alltsedan). Tidningen hade kommit ut i nästan ett år med Malmögruppen som redaktion. Jag gick med i en redan existerande FM-grupp i Gbg vars medlemsantal räknades omkring 10; jag och en kompis gick med samtidigt. Min business associate sedan dess gick med i och med nämnda rådslag; men några ”aboriginals” hade redan lämnat (något som jag därför inte kan belastas för..) Alldeles i denna vevan kom jag i kontakt med Förbundet Arbetarmakt, som kom att påverka mig otroligt mycket.

 

 

Detta ”go” vidmakthölls , åtminstone för mig som träffade en massa nya kamrater och sedermera vänner. Men ganska tidigt började det ändå dala. Jag tror att det som starkast bidrog till detta – i den mån det går att se isolerat/privatiserat på till FM – går att beteckna som ”identitetsproblem”; hur inte vara en ”organisation som alla andra”; hur förhålla sig till klassen, både som individ och som politisk organsation med sin verksamhet (främst propagandan i vid bemärkelse), etc etc? Vi ville inte, som partierna och SAC, ha som huvudmål att värva medlemmar, även om medlemmar är en förutsättning för politisk verksamhet i den form vi valt, vilket ledde till att vår praktik inte främst inriktade sig till kvantitefierbara mål (antal medlemmar, arrade demos, sålda tidningar etc), snarare upplevde jag – även om jag själv starkt bidrog till detta – att vi både utåt och inför oss själva gav intrycket av att INTE vilja ha några nya medlemmar; när sådana ändå dök upp visste vi inte hur vi skulle hantera detta och entusiasmera dem (vi försvarade oss ofta med det i och för sig generellt riktiga , att eftersom vår politik gick ut på arbetarklassens självaktivitet så borde detta även gälla våra medlemmar, nya som gamla)

 

 

På det nationella planet menar jag att samma identitetsproblem förlamade organisationen, då i utökad skala. Men även den ”ideologiska” delen av detta problem, vilket inte minst kan exemplifieras av epitetskäbblet som blossat upp lite titt som tätt och som till slut blev det officiella – något avkukade (FM-jargong!!) ”socialister”. Bara det faktum att man är ”frihetlig” och inte hippie gör inte att man är automatiskt överens om allt, eller ens något. Basen för bildandet av organisationen var ju nån slags ”klasskampsanarkism” (”Classwar på svenska”) med syftet att återintroducera klasstänkandet i anarkist- och SAC-miljön; då detta gjorts, eller inte, eller kanske snarare när det upplevdes som att man stångat huvudet blodigt till ingen – självtillfredställande – nytta, så ville man ”starta eget”. Detta är förståeligt (själv kom jag alltså med efter att detta steg togs)! Men, det var samtidigt här som de allvarligare problemen började, problem som ”identitetsdito” bl.a Vad skulle motivera en egen organisation med en egen linje (eller kanske snarare vice versa)? Den ideoligiska basen nämnde jag tidigare. Den hade, minst sagt, sina motstridiga förgreningar , grovt och subjektivt generaliserande som: närmast leninistisk ”avantgardism” och revolutionsromantik (RAF-, Röda Frontförbundet och till och med errarflört, med tal om att t.o.m låta sy upp uniformer) och ”tredjevärlden”-revolutionism , som främst kan belastas Malmö , anarkoanarkism (valda delar av Uppsala, också med en i och för sig förnekad, ”avantgardism” i Million Man March-text om Washington runt 1996), ”radikal facklegalism” med åtföljande ”workerism” (delar av Sthlm) och slutligen ”ultravänster-falangen” som då får tillskrivas Göteborg, innehållande undertecknad.

 

 

Hur samsas i samma LILLA organisation? Här tror jag hindret för den politiska verksamhet, som ändå går att syssla med inom de olika gebieten VAR FÖR SIG ligger. Naturligtvis försvårades försöken till revolutionär hållning av frånvaron av en verklig KLASSRÖRELSE att relatera till och vara en del av. Istället har de sista – nu ganska många faktiskt – åren ägnats åt internorganisatoriska frågor, inte minst ett ständigt dividerande kring tidningens FORM, något som resulterade i ännu en tudelning i en ”politisk” och en ”teoretisk” tidning (helt kalrt en spegling av ”identitetsproblemen”); ”politiska” diskussioner har mer eller mindre lyst med sin frånvaro, studier har varit upp till individens personliga läggning. Det har dock diskuterats av och an i Infobladet och på den nu snart 5 (!) år gamla e-postlistan: ”Medelklass vs mellanskikt”, nationell befrielse (Irland), chefsrollen (som sådan och i fallet Emmaus/ideella organisationer) m.m som jag inte kommer på just nu.

 

 

Det bästa exemplet jag ändå kommer på är diskussionen kring åkareblockaderna för några år sedan, då vi diskuterade oss fram till en gemenam linje som publicerades i tidningen. Organisationens form har naturligtvis också diskuterats, vilket även det är ett uttryck för schizofrenin. I och med bildandet av organisation/förbund blev FORMEN allt mer viktig än INNEHÅLLET,; det har otalet gånger tillsatts arbetsgrupper o.dyl , som man dessutom har fått, mer eller mindre, krysta fram en verksamhet till, en verksamhet som i allt för många fall inte har gjorts. Detta har varit en källa till mycken frustration. Stella Rossa var något som gjordes, faktiskt, men det var ändå ett gigantiskt fiasko, inte minst idag då det fortfarande ramlar in beställningar som inte tas om hand om.

 

 

När Folkmakt var som bäst, både som organisation och tidning, var under tiden stockholm var redaktion: tidningen – och därmed organisationen – fungerade då som den snyggaste syntesen mitt i all schizofreni och alla identitetsproblem.

Var det gäller den interna diskussionen så tror jag att en bidragande orsak till att den blev lidande var att Infobladet ERSATTES av mailinglistan, hur konstigt det än må låta (då var det ändå undertecknad som föreslog nedläggningen av Infobladet…). Mailinglistor har helt klart många fördelar: de är gratis, jävligt effektiva m.m Vad som dock kan bli lidande (mycket möjligt att jag bara talar i egen sak) är den mer ”eftertänksamma” och ”analytiska” diskussionen, som är så väsentlig för den teoretiska processens utveckling. Kanske nu, med facit hand, skulle vi ha delat upp ”diskussionerna” mer – i den mån de gick att skilja; de teoretiska till Infobladet och praktiska/organisatoriska till mailinglistan. Jag känner så nu iallafall.

 

 

Sammansättningen av organisationen har hela tiden jagat oss- stiff white male -

vars skevhet vad gäller kvinnlig och invandrad närvaro varit oproportioneligt stor.

Personligen har jag hoppats på två ”nytändningar” de senaste två åren : den internationella konferens som två av oss (varav den ene var undertecknad) var på i Tyskland våren ´01 och återupptagandet av en ”teoretisk” tidskrift, Riffraff (även där undertecknad med på ett hörn). Även, kanske, händelserna kring EU-toppmötet i Gbg Juni ´01, och i viss mån ”11 september”. Av detta blev: nada, även om EU-toppmötet ältades en del på mailinglistan.

Kort slutkläm: Folkmakt var som bäst som kritik av anarkismen/SAC och med betoning på KLASS. När vi skulle in på isen på egna ben blev det Bambi. Sett i det perspektivet är det ett under att fenomenet Folkmakt fortfarande existerar.

 

 

6. Vad är din inställning till politisk organisering i allmänhet?

 

Se 7 (reds anm)

 

 

7. Vilket syfte anser du att en politisk organisation ska ha?

 

 

Som det ser ut idag tycker jag man ska organisera sig som om man vill ha förändring. ”Politisk organisering” är dock inet något skilt från samhället utanför utan ETT uttryck för arbetares, och naturligtvis andras, situation under det kapitalistiska klass-samhället. Denna typ av organisation kommer alltid att vara en minoritet, därmed inte nödvändigtvis stå i något som helst hierarkiskt förhållande till klassen, och måste vara medveten om detta. Det huvudsakliga syftet, som jag ser de idag (med dagens klasskampsNIVÅ), är KONTAKTKNYTANDE mellan individer och grupper som vill förändring (i proletär, kommunistisk, riktning), TEORITISERANDE samt PROPAGANDA (det senare i vid bemärkelse) Jag anser personligen att det är av YTTERSTA VIKT att finnas i arbetarklassen , i den mån man inte gör det ”från början” (både ”sociologiskt” – och på de ”proletära arbetsplatserna och bostadsområdena” – och som ”rörelse”), och då inte bara – eller ens – dyka upp med sina flygblad vid en eventuell strejk eller dylikt. Detta främst för att lära SIG något om den faktiska klasskampen och den proletära tillvaron överhuvudtaget, snarare än att ”missionera bland vildarna”, som ”avantgardisterna” av alla chatteringar vill och försöker, även om man SOM JÄMLIK ger uttryck för sina egna personliga intressen – och uppfattningar – och på så sätt försöker PÅVERKA folk i sin omgivning.

 

 

8. Vad för slags organisation tror du behövs för revolutionärer i Sverige idag?

 

 

Se 9 (reds anm)

 

 

9. Vad skall en politisk organisation syssla med under kapitalismen?

 

 

Som det ser ut för tillfället, med en tämligen implicit klassrörelse, anser jag – vilket jag nog gör överhuvudtaget – att man inte kan snacka om organisation i singularis utan som en mångfald av ”organisationer”, mer eller mindre formaliserade. Personligen behöver jag i nuläget inget större sammanhang än Riffraffs redaktionsgrupp. På sikt både tror och hoppas jag på en utökad numerär som vill dra åt samma håll som jag själv, dvs åt ultravänstern med kraftig emfas på KLASS och inte nåt jävla postautonomt, -strukturalistiskt, -modernistiskt studentikost KLASS- eller VÄRDELAGSförnekande. I övrigt se fråga 7.

 

 

10. Är du man eller kvinna (eller något annat för den delen)?

 

 

Man

 

 

11. Huvudsaklig sysselsättning/inkomstkälla under din tid i Folkmakt? Eventuella fackliga förtroendeuppdrag och ditt motiv till det/erfarenheter du gjort etc?

 

 

Jag har jobbat under i stort sett hela min aktiva period i Folkmakt. Sedan nästan 6 år som metallarbetare och dessförinnan på lager och McDonalds. Har även varit arbetslös en kortare period samt gått på Komvux. På min nuvarande arbetsplats är jag kontaktombud och har även under en kort period varit suppleant i verkstadsklubben. Som kontaktombud kan man få tillgång till information och träffar dessutom folk från andra avdelningar för att diskutera frågor rörande arbetsplatsen (”fackliga” frågor). Jag ställde, efter mycket tvekande, upp som suppleant i styrelsen, men hoppade av i protest mot dåvarande ordförandens företagarvänliga despotism. tackar för tillfället nej till nya styrelseuppdrag, men ändrar mig kanske i framtiden. När jag jobbade på lager och McDonalds var jag med i SAC, men inte ”fackligt” engagerad.

 

 

12. Huvudsaklig bostadsort under din tid i Folkmakt?

 

 

Göteborg

 

 

13. Eventuell politisk organisering idag (parti, fack, annan grupp/organisation, oorganiserad men fortfarande socialist, ”apolitisk” osv) ?

 

Fortfarande med i Folkmakt, men lägger mest tid på den numera fomellt fristående tidskriften Riffraff. pysslar även med ett arbetsplatsblad (Motarbetaren) och lite diverse.

 

 

14. Välj, om möjligt, en eller flera artiklar/texter från tidningen, bulletinen, info-bladet, riff-raff (1:a eller 2:a upplagan), hemsidan, pamfletterna som du tycker ha varit bäst!

 

 

Inga specifika favoriter, men nåt tidigt: klassdefinitionstexterna, brytningen med SAC, recensionen av Barrikaden i #2, SS ”habitus”-artikel i Bulletinen, ”FM-Mälardalens” antifascist-artikel i Brand från 92-93, etc. Dessa har betytt mest, även om jag kanske idag utvecklats åt ett annat, ”djupare”, håll.

 

 

/H